Månad: september 2018

Barn och ungdomar från krigshärjade länder som kommer till Sverige möter en helt annan verklighet än vad de är vana vid. Så mycket är nytt och säkert skrämmande på sitt sätt, även om det så klart inte kan jämföras med de upplevelser de varit med om på platsen de flytt ifrån. Att de kommer till ett Sverige där många människor verkar ha vänt empatin ryggen och där företrädare för ett visst riksdagsparti till och med på fullt allvar hävdar att det inte finns några krig och att de borde återvända direkt hem är såklart inte heller lätt.

Ändå klarar de flesta ungdomar av denna situation på ett häpnadsväckande sätt. De lär sig svenska, de klarar av att börja skolan och hänga med där, och de klarar att skaffa vänner och att ha ett socialt liv. Detta mycket tack vare att de tas om hand av omtänksamma, pedagogiska och vänliga människor i asylboenden och i familjehem, där de får vägledning in i det svenska samhället. Dessa barn och ungdomar får i många fall en fin väg in i det svenska samhället, något som vi alla kommer att ha stor nytta av i framtiden.

En boendeform för barn och ungdomar med svårigheter

En form av boende som ofta kan vara ett bra steg in i vuxenvärlden för ensamkommande barn och ungdomar är så kallat stödboende. Det är en boendeform som främst är till för barn och ungdomar med problematiska hemsituationer, till exempel ungdomar vars föräldrar har misshandlat dem eller begått övergrepp. Men de kan också fungera som en väg ut i vuxenlivet för ungdomar som fastnat, bor hemma och inte har någon framtidstro. De kanske känner att det inte är någon idé att anstränga sig och att alla vägar till ett jobb och en egen bostad är stängda. Att känna på det viset är tungt, och det är svårt att själv ta sig ur ett sådant tankemönster. Inte sällan har föräldrarna också gett upp och klarar eller orkar inte hjälpa sina barn.

Där kan ett stödboende vara en bra väg. På ett stödboende finns personal, men man uppmuntras att själv sköta sin ekonomi, tvätta sina kläder och laga sin mat. Det blir en skola i hur man tar hand om sig själv som vuxen. Många som bott en tid i stödboende får nya krafter och inser att de kommer att kunna ta hand om sig själva i framtiden.

En sluss in i samhället

På samma sätt kan ett stödboende bli en sluss in i det svenska samhället för flyktingbarn och ungdomar. Man lär sig hur det svenska samhället fungerar, hur man gör med pengar på banken, hur man söker jobb osv. Samtidigt vässar man sina kunskaper i språket och sköter sina egna hushållssysslor. Man är hela tiden omgiven av professionell personal som kan stötta och hjälpa, men som ändå uppmuntrar en till att så långt som det är möjligt klara sig själv.

Stödboenden är till för barn mellan 16 och 20 år och man tilldelas stödboende av kommunen. Den som är intresserad av en plats kan kontakta socialtjänsten på orten där man bor, så gör de en utredning av möjligheten att få plats på ett stödboende.

Hur kan man kräva att våra barn ska sköta sig och hålla sig inom de regler vi sätter upp om vi som vuxna inte klarar av det? Det är inte ovanligt att se att vissa vuxna tänjer gränser, balanserar på slaka linor och plötsligt befinner sig på fel sida av vad som är lagligt – eller åtminstone i ett väldigt dunkelt gränsland. En del i det civila och en del i sina yrkesliv.

Här talar vi inte om de föräldrar som valt den kriminella banan – vi talar om de som arbetar inom områden där frestelserna kan bli för stora och där ofta pengar är den rena drivkraften. Var finns det då mest pengar att hämta? I finanssektorn, så klart.

Det man kunnat se efter den omtalade och omskakande finanskrisen för tio år sedan är intressant. Dels så handlade det om ett omfattande fusk, det handlade om manipulation och det handlade om rena rama luftslott som kom att drabba den enskilde individen. Dels så visade det sig också att det var extremt svårt att reda ut vem som gjort vad, i vilken omfattning man varit inblandad samt hur mycket man visste om alla transaktioner och affärer egentligen.

Krav på LEI-kod för företag

Det senare är extra intressant för ur den aska som blev kvar så föddes också en idé som vi nu fullt ut har implementerat vid den globala handeln gällande värdepapper, aktier, derivat och obligationer – att använda en LEI-kod. Som företag måste man idag använda en LEI-kod för att kunna handla med exempelvis värdepapper. Detsamma gäller juridiska personer och – till viss del – enskilda firmor. Det senare gäller de som har en årlig omsättning som överstiger 3 miljoner kronor.

Förenklat så är en LEI-kod en personlig signatur som ska användas vid handel av det vi ovan gick igenom. Om man inte har någon LEI-kod så kan man heller inte genomföra affärer med exempelvis värdepapper. Varje kod är unik och alfanumerisk – bestående av 20 siffror. Den går inte att kopiera och det krävs att alla parter i en affärsuppgörelse använder sin personliga kod för att den ska kunna genomföras.

LEI står för Legal Entity Identifier och är alltså ett väldigt effektivt verktyg – för exempelvis Finansinspektionen – att använda sig av vid misstanke om brott. Även det enskilda företaget har fördelar av LEI-kod. Detta genom att kunna se sin affärshistorik på ett enkelt sätt och dels också genom att man får en vetskap om att den handel man bedriver sker på ett schysst och rättvist sätt – utan att exempelvis någon part har ett dolt monopol inom området. Läs med om LEI här.

Registrera LEI online

Det tar ungefär 2-4 dagar för ett företag att erhålla en LEI-kod. Först krävs dock en registrering och en betalning. Det kan göras online av speciella försäljare och det är även möjligt att göra hos sin bank.

Kostnaden varierar så det kan vara en sund idé att undersöka prisbilden innan man registrerar sig. Omkring 100 dollar får man dock räkna med att det kostar. Detta exklusive moms. Vi ska även tillägga att man årligen måste registrera sig för nya koder.

Arkitekter har ett något skamfilat rykte bland så kallat ”vanligt folk”. Den gängse bilden av en arkitekt, framför allt utanför Stockholm, är en arrogant typ som tror sig veta mer än andra och ritar byggnader som mer verkar vara monument över sitt ego än en vettig plats att bo på. Att arkitekten vet mer än andra om arkitektur är dock sällan diskutabelt, en arkitektutbildning är trots allt på fem år, och på den tiden hinner man lära sig en hel del både om arkitekturhistoria, byggnadsdesign, konstruktion, hållbarhet etc.

Ska arkitekter bara rita vackra hus?

Att kalla en kunnig yrkesperson för arrogant bara för att han besitter mer kunskap än man själv gör, säger nog mer om en själv och den tid vi lever i än om arkitekten. Men är det så att många arkitekter bryr sig mer om sitt eftermäle som visionärer och banbrytare än om att faktiskt rita hus som folk tycker är vackra och bekväma att bo i? Och är i så fall det sistnämnda verkligen arkitektens uppdrag?

Det är inte arkitekten som bestämmer

Det är svåra frågor som inte har några entydiga svar. Sant är att arkitekter, liksom alla människor som sysslar med att skapa, gärna vill befinna sig i framkanten av sitt gebit, och därför gärna gör en del vågade val när de presenterar nya idéer. Dock är det så att en arkitekt, som ritar för ett större projekt, inte har råd att ta ut svängarna hur som helst. Innan en arkitektskiss blir godkänd och man kan börja bygga, måste den först granskas av politiker, skönhetsråd och en rad andra instanser, samt dessutom kunna överklagas av allmänheten. I slutändan är det inte så mycket arkitekterna som bestämmer hur staden ser ut, utan snarare beslutande politiker, granskningsnämnder och nyss nämnda allmänhet. En arkitekt måste anpassa sig efter de krav och ideal som finns, annars blir hen inte långlivad i branschen.

Det Stora Verket

Vid enstaka större projekt, som till exempel ett nytt kulturhus, museum eller liknande, vill dock de flesta, både politiker och allmänhet, att byggnaden ska sticka ut och ”säga någonting”. Och det är denna typ av projektuppdrag som de flesta arkitekter drömmer om; att få rita en officiell byggnad som människor kan beundra och njuta av i generationer och förknippa med ens namn. Exempel på sådan byggnader finns det så klart gott om i Stockholm, några är Stadshuset (Ragnar Östberg), Stadsbiblioteket (Gunnar Asplund) och Kulturhuset (Peter Celsing).

Tiden ger oss perspektiv

I likhet med de ovan nämnda herrarna vill de flesta arkitekter skapa arkitektur som människor tycker om, men som samtidigt har ett högt arkitektoniskt värde. Det är också så att byggnader kanske först möts med skepticism, men sedan alltmer accepteras som tilltalande. Så är det med all form av konst, vi lär oss sakta men säkert att acceptera och till slut tycka om det som vi först uppfattat som konstigt eller till och med frånstötande. Men för att ett verk ska kunna genomgå en sådan perspektivförskjutning krävs att det har ett konstnärligt värde. Och här måste vi förlita oss på arkitekternas talang och expertis.

Läs mer: https://www.arkitektstockholm.biz.