Varje år skiljer sig en stor mängd par och det händer att barn hamnar i kläm när föräldrarna inte kan komma överens om hur umgänge och vårdnad skall skötas. Det är givetvis svårt för de domare, medarbetare vid socialtjänsten och andra inblandade som måste utreda den bästa lösningen i sådana situationer. Idag vill vi ta upp ett par exempel på hur fördomar kan komma att leda till att beslut tas som kanske inte är rättvisa eller inte ser till det bästa för barnen.
Mamman får fortfarande oftast vårdnaden
Statistik visar att det fortfarande är mamman som oftast får vårdnaden vid en vårdnadstvist. Här måste man dock fråga sig varför. En vårdnadstvist avgörs ofta baserat på vem som har tagit sig mest tid till barnet under uppväxten och därmed kan anses ha den starkaste anknytningen. Hur jämställt vi än tycker att Sverige är på ytan blir det tydligt att äldre strukturer är djupt rotade i samhället när man börjar syna vem som oftast är hemma med ett sjukt barn, vem som slutar tidigare på jobbet för att åka och hämta upp barnen på dagis och så vidare.
Det handlar troligtvis också om förutfattade meningar från myndigheternas sida. Det finns en tendens att tycka att mamman är bättre lämpad som förälder i de fall där det inte klart och tydligt går att säga att en förälder är direkt olämplig (till exempel på grund av missbruk, psykisk sjukdom eller utövande av misshandel). Här finns det fortfarande ett stort behov hos socialtjänst och rätt att rannsaka sig själva och fundera över hur beslut tas. Är de sakligt grundade eller spelar förutfattade meningar om lämplighet in?
När språket brister
Föräldrar med invandrarbakgrund kan ofta känna att det är svårt att göra sin röst hörd i rätten då språket helt enkelt brister. I processer som rör vårdnad och barn spelar de personliga utsagorna en stor roll och personer med invandrarbakgrund känner sig ofta förfördelade då de tvingas uttrycka sig på ett språk som de inte behärskar till 100%. Att begära in en tolk när man redan kan en viss mängd svenska kan vara svårt att få beviljat.
Att ta hjälp av en jurist som har kunskaper i andra språk eller som kan ordna med stöd på modersmålet kan hjälpa stort för att förbättra chanserna i en rättsprocess. Det går inte att tydligt se i statistiska centralbyråns statistik om föräldrar med invandrarbakgrund får ensam vårdnad lika ofta som etniska svenskar. Antalet fall per år är dessutom för litet för att dra någon tydlig slutsats. Oavsett hur det statistiskt ser ut så är det viktigt att båda parter får likvärdiga chanser till en rättvis bedömning av lämpligheten som vårdnadshavare.
Barnets rätt till båda kulturerna
Ett barn som har vuxit upp med inflytande från två kulturer kan extra starkt känna sig rotlöst om den ena halvan rycks bort då vårdnaden tilldöms den ena föräldern. Här är det viktigt att samhället gör sitt för att se till att ett barn får ha fortsatt kontakt med båda kulturerna. Om det är omöjligt med fortsatt umgänge med den ena föräldern kan det till exempel möjliggöras genom att träffa andra släktingar eller att tillåtas delta i föreningsliv, sport eller liknande som ger en anknytning. Det finns annars risk för att barnet halkar in i intoleranta strömningar och dras till rörelser som förespråkar segregering, särskilt om en förälder baktalar den andra förälderns kultur och bakgrund.
Viktigast av allt – barnen ska ha rätt att säga sitt och bli hörda vid en vårdnadsvist. Genom att lyssna på hur de känner sig och ser på saken ökar chansen för att hitta en lösning som fungerar.