Författare: Redaktion Sida 3 av 6

Hur kan man kräva att våra barn ska sköta sig och hålla sig inom de regler vi sätter upp om vi som vuxna inte klarar av det? Det är inte ovanligt att se att vissa vuxna tänjer gränser, balanserar på slaka linor och plötsligt befinner sig på fel sida av vad som är lagligt – eller åtminstone i ett väldigt dunkelt gränsland. En del i det civila och en del i sina yrkesliv.

Här talar vi inte om de föräldrar som valt den kriminella banan – vi talar om de som arbetar inom områden där frestelserna kan bli för stora och där ofta pengar är den rena drivkraften. Var finns det då mest pengar att hämta? I finanssektorn, så klart.

Det man kunnat se efter den omtalade och omskakande finanskrisen för tio år sedan är intressant. Dels så handlade det om ett omfattande fusk, det handlade om manipulation och det handlade om rena rama luftslott som kom att drabba den enskilde individen. Dels så visade det sig också att det var extremt svårt att reda ut vem som gjort vad, i vilken omfattning man varit inblandad samt hur mycket man visste om alla transaktioner och affärer egentligen.

Krav på LEI-kod för företag

Det senare är extra intressant för ur den aska som blev kvar så föddes också en idé som vi nu fullt ut har implementerat vid den globala handeln gällande värdepapper, aktier, derivat och obligationer – att använda en LEI-kod. Som företag måste man idag använda en LEI-kod för att kunna handla med exempelvis värdepapper. Detsamma gäller juridiska personer och – till viss del – enskilda firmor. Det senare gäller de som har en årlig omsättning som överstiger 3 miljoner kronor.

Förenklat så är en LEI-kod en personlig signatur som ska användas vid handel av det vi ovan gick igenom. Om man inte har någon LEI-kod så kan man heller inte genomföra affärer med exempelvis värdepapper. Varje kod är unik och alfanumerisk – bestående av 20 siffror. Den går inte att kopiera och det krävs att alla parter i en affärsuppgörelse använder sin personliga kod för att den ska kunna genomföras.

LEI står för Legal Entity Identifier och är alltså ett väldigt effektivt verktyg – för exempelvis Finansinspektionen – att använda sig av vid misstanke om brott. Även det enskilda företaget har fördelar av LEI-kod. Detta genom att kunna se sin affärshistorik på ett enkelt sätt och dels också genom att man får en vetskap om att den handel man bedriver sker på ett schysst och rättvist sätt – utan att exempelvis någon part har ett dolt monopol inom området. Läs med om LEI här.

Registrera LEI online

Det tar ungefär 2-4 dagar för ett företag att erhålla en LEI-kod. Först krävs dock en registrering och en betalning. Det kan göras online av speciella försäljare och det är även möjligt att göra hos sin bank.

Kostnaden varierar så det kan vara en sund idé att undersöka prisbilden innan man registrerar sig. Omkring 100 dollar får man dock räkna med att det kostar. Detta exklusive moms. Vi ska även tillägga att man årligen måste registrera sig för nya koder.

Arkitekter har ett något skamfilat rykte bland så kallat ”vanligt folk”. Den gängse bilden av en arkitekt, framför allt utanför Stockholm, är en arrogant typ som tror sig veta mer än andra och ritar byggnader som mer verkar vara monument över sitt ego än en vettig plats att bo på. Att arkitekten vet mer än andra om arkitektur är dock sällan diskutabelt, en arkitektutbildning är trots allt på fem år, och på den tiden hinner man lära sig en hel del både om arkitekturhistoria, byggnadsdesign, konstruktion, hållbarhet etc.

Ska arkitekter bara rita vackra hus?

Att kalla en kunnig yrkesperson för arrogant bara för att han besitter mer kunskap än man själv gör, säger nog mer om en själv och den tid vi lever i än om arkitekten. Men är det så att många arkitekter bryr sig mer om sitt eftermäle som visionärer och banbrytare än om att faktiskt rita hus som folk tycker är vackra och bekväma att bo i? Och är i så fall det sistnämnda verkligen arkitektens uppdrag?

Det är inte arkitekten som bestämmer

Det är svåra frågor som inte har några entydiga svar. Sant är att arkitekter, liksom alla människor som sysslar med att skapa, gärna vill befinna sig i framkanten av sitt gebit, och därför gärna gör en del vågade val när de presenterar nya idéer. Dock är det så att en arkitekt, som ritar för ett större projekt, inte har råd att ta ut svängarna hur som helst. Innan en arkitektskiss blir godkänd och man kan börja bygga, måste den först granskas av politiker, skönhetsråd och en rad andra instanser, samt dessutom kunna överklagas av allmänheten. I slutändan är det inte så mycket arkitekterna som bestämmer hur staden ser ut, utan snarare beslutande politiker, granskningsnämnder och nyss nämnda allmänhet. En arkitekt måste anpassa sig efter de krav och ideal som finns, annars blir hen inte långlivad i branschen.

Det Stora Verket

Vid enstaka större projekt, som till exempel ett nytt kulturhus, museum eller liknande, vill dock de flesta, både politiker och allmänhet, att byggnaden ska sticka ut och ”säga någonting”. Och det är denna typ av projektuppdrag som de flesta arkitekter drömmer om; att få rita en officiell byggnad som människor kan beundra och njuta av i generationer och förknippa med ens namn. Exempel på sådan byggnader finns det så klart gott om i Stockholm, några är Stadshuset (Ragnar Östberg), Stadsbiblioteket (Gunnar Asplund) och Kulturhuset (Peter Celsing).

Tiden ger oss perspektiv

I likhet med de ovan nämnda herrarna vill de flesta arkitekter skapa arkitektur som människor tycker om, men som samtidigt har ett högt arkitektoniskt värde. Det är också så att byggnader kanske först möts med skepticism, men sedan alltmer accepteras som tilltalande. Så är det med all form av konst, vi lär oss sakta men säkert att acceptera och till slut tycka om det som vi först uppfattat som konstigt eller till och med frånstötande. Men för att ett verk ska kunna genomgå en sådan perspektivförskjutning krävs att det har ett konstnärligt värde. Och här måste vi förlita oss på arkitekternas talang och expertis.

Läs mer: https://www.arkitektstockholm.biz.

Miljon på kontoret påverkar ditt och de anställdas humör, driv och förmåga att prestera. Det säger sig självt att en god arbetsmiljö inte bara är bra för allas humör och välmående – utan också för företaget. När de anställda mår bra och trivs på sin arbetsplats kommer produktiviteten mycket sannolikt att öka.

Att skapa en god arbetsmiljö är således något som varje chef eller annan personalansvarig bör lägga ned tid och energi på. Det finns flera saker man kan göra för att förbättra arbetsmiljön – här ger vi ett par förslag. Till exempel kan en chef eller flera medarbetare gå en arbetsmiljöutbildning.

Attityd bland anställda

Många kan vittna om att en dålig attityd bland en eller ett fåtal anställda kan sänka drivet på hela kontoret. Det kan vara bra att göra det man kan för att förbättra inställningen som de anställda har. Om åtgärder vidtas och attityden överlag förbättras, kommer de anställdas välmående samt företagets produktivitet i längden att höjas.

Belysning

Hur belysningen är har en ganska stor inverkan på hur vi arbetar. Det allra bästa är om man nås av naturligt ljus på ens arbetsplats. Så är också fallet på de flesta kontor – men långt ifrån alla. Om flera av de anställda sitter och jobbar instängt, utan fönster, kan det vara bra att se över vad som kan göras. Kanske kan han eller hon flytta till en annan plats på kontoret? Trånga utrymmen utan naturligt ljus gör sig troligtvis bäst som förråd eller annat förvaringsutrymme.

Alla har dock fortfarande inte möjligheten att få in naturligt ljus överallt på arbetsplatsen. För detta finns det till exempel särskilda glödlampor som i någon mån ska simulera solljus. I mötesrum eller lounger bör lite mjukare belysning användas, för att främja en känsla av lugn och avslappning. I konferensrum bör det vara något av en blandning – relativt varm belysning, men som är ändå är tillräckligt ljus för att hålla deltagarna alerta.

Gå en arbetsmiljöutbildning

Att gå en arbetsmiljöutbildning blir bara vanligare och vanligare. Fler inser värdet i att skapa en trivsam arbetsplats, varför man gärna tillskansar sig kunskaper på olika sätt, bland annat just genom att gå en kortare kurs. De exakta uppläggen skiljer sig naturligtvis åt mellan olika kurser, men gemensamt är att chefer och anställda får metoder med vilka de kan förbättra kontorsmiljön.

En arbetsmiljöutbildning är bra på flera sätt. Förutom att man faktiskt ges praktisk information kring hur man skapa en trivsammare arbetsplats, sänder det inte minst signaler om att de anställdas välmående tas på stort allvar.

Att arbeta med språk är något som lockar många. Det som kanske lockar mest är att man ofta får vara kreativ och arbeta med stor frihet. Samtidigt ska det nämnas att det ena språkyrket inte behöver vara det andra likt. Att arbeta på en översättningsbyrå är givetvis inte samma sak som att vara teckenspråkslärare. Här ger vi ett antal exempel på språkyrken som kan vara ett alternativ för den som på något sätt vill arbeta med språk.

Språkkonsult

Som språkkonsult besitter man givetvis stora språkkunskaper. Det finns inga exakta utbildningskrav för yrket, men vanligt är att man utbildad språklärare, lingvist eller tolk. Utöver det finns det flera andra utbildningsbakgrunder som kan vara lämpliga. Ofta ser arbetsgivare, eller snarare kunder, helst att man brinner för det mesta som har med språk att göra. Vidare ska man givetvis kunna backa upp det här med mycket goda kunskaper.

Enligt Språkrådets rekommendationer bör samtliga myndigheter i Sverige anlita språkkonsulter för att stödja de anställda i sitt arbete. Just den här typen av arbete är inte allt som språkkonsulter syssla med. Det är till exempel inte ovanligt att man också verkar som skribent och författare.

Språklärare

Efterfrågan på språklärare (och lärare överlag) är stor. För den som är intresserad av språk och samtidigt tycker om att lära ut är det här troligen ett mycket passande jobb. En fördel med den stora efterfrågan på språklärare är att man bör kunna hitta ett arbete i den stad, eller det område av en stad, som man önskar.

För att arbeta med det här bör man vara legitimerad lärare med behörighet i det språk man vill undervisa. Förutom svenska kan det till exempel vara engelska, spanska, tyska eller franska. Det finns givetvis fler språk än så man kan lära ut – men dessa är vanligast.

Översättningsbyrå

För den som har mycket goda kunskaper i fler än ett språk kan arbete på en översättningsbyrå passa bra. För att vara en duktig översättare krävs dock mer än att man bara kan två språk. Det gäller också att ha en känsla för de båda språken och med fördel även ha stor kännedom kring både mål- och källspråkets kulturer.

En fördel med arbetet på en översättningsbyrå är att det ofta är mycket fritt. Faktum är att det inte är ovanligt idag att en översättningsbyrå är helt internetbaserad. Således är det här inte bara ett jobb för den som gillar språk – utan också för den som vill kunna arbeta var som helst – när som helst.

Att på konstgjord väg förbättra sitt utseende, det vill säga att genomgå olika typer av behandlingar antingen kirurgiskt eller med olika för syftet tillverkade medel, kort sagt – skönhetsingrepp, har förekommit ganska länge. Som med mycket annat är det kändisar av olika slag, framför allt filmskådespelare och popartister, som gått i bräschen och fått efterföljare i de mer eller mindre breda folkdjupen. Att leva ett liv i offentligheten kostar på; man är ständigt betraktad och bedömd, och går med tidens gång från att vara ung, slät och vacker oundvikligen mot ålderdomen med allt vad det innebär av insjunkna käkben, gråa hår och hängande hud lite överallt. Det börjar bli svårt att få roller som skådis eller att räknas som relevant i den evigt skiftande musikindustrin.

Läkarna kommer till undsättning

Till dessa celebriteter, kanske mest kvinnor men även en del män, har läkare genom åren sträckt ut en hand och erbjudit förnyad ungdom genom kirurgiska ingrepp i olika storleksordning. Så kallade ansiktslyft, fettsugningar, hårtransplantationer och en rad andra artificiella kurer för skönhet har blivit vardag för dessa kändisar. Knappt någon blir längre förvånad av att se sjuttio- och åttioåringar som inte ser äldre ut än fyrtio.

Först fördöma, sedan tolerera

Det är med skräckblandad förtjusning vi har sett detta genom åren, men vi har gradvis också vant oss. Det har ganska länge ansetts som en självklarhet att kändisar gör skönhetsingrepp – orsakssambandet mellan evig ungdom och kändisskap är etablerat. Värre har det varit för de ”vanliga dödliga” människor (återigen främst kvinnor) som gett sig på att försöka se yngre och vackrare ut genom ett skönhetsingrepp. Dessa kvinnor har anklagats för att bidra till den ökade ytligheten och upplevda självcentreringen i samhället och har fördömts unisont av alla som ansett sig stå över sådan vulgär fåfänga.

Men sakta men säkert har perspektivet förskjutits, som det ju alltid gör. I takt med att fler och fler människor lagt sig på operationsbordet, män som kvinnor, unga som gamla, har det blivit alltmer accepterat att till exempel göra en fettsugning eller att strama upp ansiktet. Och skönhetsindustrin har under denna tid också rört sig åt ett mer seriöst, vetenskapligt håll. Fler och fler ställer krav på att den som utför ingreppen ska vara erfaren och certifierad; halvtaskiga resultat accepteras inte och felmarginalerna krymper. Det finns fortfarande oseriösa aktörer, men en skönhetsklinik i Stockholm idag blir inte långlivad om man inte kan visa upp papper och vitsord på att man bedriver en professionell och seriös verksamhet.

Är fillers den sista utposten?

I Stockholm har det den senaste tiden blivit alltmer populärt med så kallade fillers, medel man injicerar under huden för att skapa volym och återfukta huden. Särskilt vanligt har det varit att göra läppförstoringar med fillers, vilket ger ett ganska karaktäristiskt utseende åt den behandlade personen, som av elaka tungor kallats ”duckface”. Det många däremot inte vet är att metoden använts på långt fler än de som går runt med jättelika plutmunnar. De flesta behandlingar med fillers ger ett mycket subtilt resultat som knappast syns. I läppar men även i övriga ansiktet är fillers en bra metod för att skapa volym och släta ut rynkor och ojämnheter. Både män och kvinnor genomgår behandlingar med fillers. Effekten vara ungefär ett halvår, sedan kan man återupprepa behandlingen om man vill.

Vägen till acceptans

Människor (läs fortfarande kvinnor!) som ”gör läpparna” med fillers får fortfarande utstå hån och moralkakor från samhället, men naturligtvis kommer även detta fenomen att med tiden bli accepterat och mer eller mindre vanligt. Det tycks naturligt för oss människor som grupp att racka ner på det som är nytt och anses ”över gränsen”, men snart står vi där själva i kön till kliniken och väntar på våra fillers. De kvinnor som använder fillers idag gör det inte för att de vill göra något extremt, utan för att de tycker att det är snyggt och de känner sig fina. Vad samhället i övrigt tycker om det struntar de blankt i. En befriande attityd som ger hopp om framtiden.

Musik är ett fantastiskt medium för att sammanföra människor från olika kulturer. Musikaliska möten kan se ut hur som helst, och resultatet blir nästan alltid någonting unikt. Man kan likna musik med sina olika beståndsdelar vid ett pussel där varje bit passar in i den andra. Varje musiker bidrar med sin bit och den färdiga bilden blir alltid något som ingen riktigt hade kunnat förutspå.

Slutet eller öppet

Men för att musiker ska kunna mötas över klass- och kulturgränser krävs att man aktivt gör någonting åt det – en sådan process sker inte av sig själv. Stockholm är en mycket segregerad stad och det är svårt nog som det är för musiker att hitta ställen att öva på. De flesta bildar band med sina kompisar för att försöka efterlikna ett sound de gillar. De repar i garage eller större replokalskomplex och är nöjda med att vara ett litet gäng mot världen, relativt ointresserade av inblandning utifrån.

Men så finns det de som söker efter nya musikaliska utmaningar, som inte är rädda för att experimentera och hitta nya vägar. Ofta hittar de likasinnade på nätet och utbyter idéer och erfarenheter där. De mest spännande musikaliska mötena sker i den virtuella världen.

En ny mötesplats

Men tänk vad mycket musikalisk skaparkraft som skulle kunna släppas lös om man skapade en mötesplats för alla dessa ”lösa trådar”, som inte vill bekänna sig till någon speciell sorts musik utan är öppna för det nya och oväntade. En replokal (eller helst flera replokaler) med den uttalade ambitionen att inte vara för just band utan mer en plats att jamma på. Det ska finnas all nödvändig utrustning både för att repa, spela in och spela live; man kan ha en scen där det finns bar och man kan bjuda in publik. Instrument från världens alla hörn ska finnas representerade. Många skulle vara intresserade av att stödja ett sådant projekt, så pengar skulle antagligen inte vara något problem.

För att locka folk till en sådan mötesplats skulle man göra reklam i skolor och på arbetsplatser överallt i Stockholm, från Karlaplan till Masmo, från Hässelby till Gullmarsplan, från Akalla till Djurgården. Intresset skulle bli enormt tror vi. Ett projekt för tolerans och öppenhet, men utan moraliska pekpinnar. Bara en plats där folk i lugn och ro kunde träffas över en kaffe eller en öl, börja spela, bjuda in varandra och skapa nya musikaliska fusioner.

Gör det själv

För den som inte vill eller orkar vänta på att ett sådant projekt ska bli verklighet återstår bara att kavla upp armarna och själva ta itu med problemet. Fixa en lokal i ditt kvarter och bjud in all möjliga typer av musiker från olika musikaliska och kulturella bakgrunder. I grund och botten är det så den mest fantastiska musiken skapas – genom oväntade möten och genom att mixa musikaliska element från helt skilda håll.

Har du svårt att hitta en bra replokal i Stockholm finns sådana i till exempel Fryshuset, även om kön dit är väldigt lång och den reptid man får är högst begränsad. Det finns även replokalskluster lite varstans i innerstan, till exempel på Söder och på Gärdet. Vill man ha obegränsat med tid är det så klart alltid bäst att försöka hitta ett eget kontrakt, men då blir det såklart mycket dyrare, plus att man alltid löper risk att bli utslängd på grund av att värden vill upplåta lokalen till något mer lukrativt än musik.

Till sist

Är du på jakt efter något nytt – ta tillfället i akt och tänk utanför din invanda krets och ditt eget musikaliska landskap, blanda friskt mellan stilar och människor och skapa ny, unik musik tillsammans med dem.

Arvstvister är tyvärr mycket vanliga efter en persons frånfälle. Kvarvarande barn, som bråkar om hur arvet ska delas upp, är den vanligaste orsaken. Har ett testamente skrivits kan den avlidne i det specificerat att ett av barnen ska ha mer eller mindre än de andra. Detta ger oftast upphov till sårade känslor, bråk och förtvivlan. Som barn kan det kännas hemskt att inse att ens förälder särbehandlar något av syskonen och att man själv får mindre.

Dock ser alla familjesituationer olika ut, och även om en arvinge känner sig förfördelad kan det finnas en naturlig orsak till att arvet fördelats olika, till exempel att ett av syskonen hjälpt till mer eller tagit hand om föräldrarna på ålderns höst. Sådant brukar accepteras olika inom olika familjer, vissa tycker att det är självklart att ett av syskonen ska ha mer av arvet om det varit mer engagerat i föräldrarna, andra reagerar med ilska och känner sig kränkta. Ytterst har det väl att göra med hur den avlidne själv uppfostrat sina barn.

Arvslott och laglott

Även om ett av syskonen skulle få mer eller mindre än de övriga, kan ett barn aldrig göras helt arvslöst. Man har alltid rätt till sin laglott. En laglott är hälften av arvslotten, dvs det som varje barn ärver om inget testamente finns. Så här ser det ut:

Om en avliden person har två barn, och efterlämnar hundra tusen kronor, är barnens arvsrätt hälften var, dvs 50 000:-. Den avlidne kan i ett testamente beslutat att pengarna ska gå till det lokala näringslivet eller till något välgörande ändamål, eller till en god vän, men han kan inte testamentera bort alla pengarna. Barnen har alltid rätt att få ut hälften av sin arvslott, laglotten; i detta fall 25 000:- var. Det lokala näringslivet får nöja sig med 50 000:-

Särbehandling

Vill den som skriver sitt testamente av någon anledning särbehandla sina barn, kan han som mest ge det ena barnet 75 000:- och det andra 25 000:-, alltså laglotten. Vill man att det förfördelade barnet ska kunna gå vidare efter detta utan känslor av svek och förtvivlan bör man kanske också ha talat med barnet om detta innan, eller åtminstone skriva i testamentet varför fördelningen ser ut som den gör.

I vissa familjer bryts kontakten mellan föräldrarna mer eller mindre permanent. I dessa fall har kanske barnen lättare att förstå varför man får mindre än övriga syskon, även om brytningen skedde på föräldrarnas alternativ.

Rättvisa och orättvisa

Alla familjerelationer ser olika ut, och varför någon väljer att dela upp pengarna olika mellan barnen går aldrig att svara på rakt ut, om den avlidne inte själv förklarat anledningen. Alla efterlevande kan ha sina teorier, men de är ofta färgade av känslor av svek och negativa tankar. För en utomstående går det knappast att tala om rättvisa och orättvisa i dessa situationer. Alla håller sig med en egen version av sanningen.

En sak man kan vara ganska säker på är dock att det sällan sker på grund av elakhet. En mycket troligare förklaring är att föräldern känt sig försummad och oälskad av barnet. Ur ett barns perspektiv är det lätt att tro att en förälders kärlek går opåverkad genom hela livet hur man än beter sig, men sanningen är att föräldrar också är människor. Visst vill man som förälder höja sig över känslorna och erbjuda en villkorslös kärlek, men i verkligheten är det svårt. Till slut kan dessa känslor leda till att man vill markera genom att förfördela den man känner sig försummad av. I alla avseenden är det dock alltid bäst att i ord förklara sina känslor så snart man kan, och inte vänta tills det är dags att skriva sitt testamente.

Från statens sida så ser man ofta att barnens bästa är gemensam vårdnad och där båda föräldrarna har lika stort ansvar gällande beslut kring barnets framtid. Detta även efter att man som förälder valt att gå skilda vägar. Är man gift så har man per automatik gemensam vårdnad om barnet (får man barn som sambo så måste man anmäla pappan som vårdnadshavare) och om man skiljer sig så förändras ingenting: det handlar fortfarande om gemensam vårdnad – men istället för ett hem så får barnet nu alltså två stycken sådana.

Vissa omständigheter kan dock göra att föräldrarna inte kommer överens – en skilsmässa kan vara infekterad och det kan mycket väl påverka hur väl den gemensamma vårdnaden ser ut. Skulle det vara så att föräldrarna absolut inte kan komma överens så kan den ena föräldern lämna in en stämningsansökan till Tingsrätten. Motsätter sig den andre denna stämning – som handlar om ensam vårdnad – så har en vårdnadstvist inletts.

Vi ska direkt dock tillägga att det finns en del skäl som är väldigt starka till varför en vårdnadstvist inleds och varför exempelvis en mamma ansöker om ensam vårdnad. Vi nämnde samarbetsproblem – ett skäl som kan motivera ensam vårdnad – som en anledning, men det finns betydligt starkare sådana som exempelvis:

• Våld i hemmet. Är pappan våldsam mot mamman eller mot barnen så är det ett väldigt starkt skäl till varför han ska bli av med sin status som vårdnadshavare.
• Grav psykisk sjukdom. Riskerar barnen att fara illa som en följd av psykisk sjukdom så kan mamman tilldelas ensam vårdnad.
• Missbruk. En miljö av missbruksproblematik är naturligtvis inte en miljö som barn ska vistas i.
• Grov kriminalitet. Detsamma gäller om den ena föräldern är kriminell och där exempelvis en hotbild finns.

Där hade vi några anledningar till varför en vårdnadstvist inleds och där en sådan – utan tvivel! – måste äga rum.