Från statens sida så ser man ofta att barnens bästa är gemensam vårdnad och där båda föräldrarna har lika stort ansvar gällande beslut kring barnets framtid. Detta även efter att man som förälder valt att gå skilda vägar. Är man gift så har man per automatik gemensam vårdnad om barnet (får man barn som sambo så måste man anmäla pappan som vårdnadshavare) och om man skiljer sig så förändras ingenting: det handlar fortfarande om gemensam vårdnad – men istället för ett hem så får barnet nu alltså två stycken sådana.

Vissa omständigheter kan dock göra att föräldrarna inte kommer överens – en skilsmässa kan vara infekterad och det kan mycket väl påverka hur väl den gemensamma vårdnaden ser ut. Skulle det vara så att föräldrarna absolut inte kan komma överens så kan den ena föräldern lämna in en stämningsansökan till Tingsrätten. Motsätter sig den andre denna stämning – som handlar om ensam vårdnad – så har en vårdnadstvist inletts.

Vi ska direkt dock tillägga att det finns en del skäl som är väldigt starka till varför en vårdnadstvist inleds och varför exempelvis en mamma ansöker om ensam vårdnad. Vi nämnde samarbetsproblem – ett skäl som kan motivera ensam vårdnad – som en anledning, men det finns betydligt starkare sådana som exempelvis:

  • Våld i hemmet. Är pappan våldsam mot mamman eller mot barnen så är det ett väldigt starkt skäl till varför han ska bli av med sin status som vårdnadshavare.
  • Grav psykisk sjukdom. Riskerar barnen att fara illa som en följd av psykisk sjukdom så kan mamman tilldelas ensam vårdnad.
  • Missbruk. En miljö av missbruksproblematik är naturligtvis inte en miljö som barn ska vistas i.
  • Grov kriminalitet. Detsamma gäller om den ena föräldern är kriminell och där exempelvis en hotbild finns.

Där hade vi några anledningar till varför en vårdnadstvist inleds och där en sådan – utan tvivel! – måste äga rum.