Toleransprojektet.se

Att arbeta med språk är något som lockar många. Det som kanske lockar mest är att man ofta får vara kreativ och arbeta med stor frihet. Samtidigt ska det nämnas att det ena språkyrket inte behöver vara det andra likt. Att arbeta på en översättningsbyrå är givetvis inte samma sak som att vara teckenspråkslärare. Här ger vi ett antal exempel på språkyrken som kan vara ett alternativ för den som på något sätt vill arbeta med språk.

Språkkonsult

Som språkkonsult besitter man givetvis stora språkkunskaper. Det finns inga exakta utbildningskrav för yrket, men vanligt är att man utbildad språklärare, lingvist eller tolk. Utöver det finns det flera andra utbildningsbakgrunder som kan vara lämpliga. Ofta ser arbetsgivare, eller snarare kunder, helst att man brinner för det mesta som har med språk att göra. Vidare ska man givetvis kunna backa upp det här med mycket goda kunskaper.

Enligt Språkrådets rekommendationer bör samtliga myndigheter i Sverige anlita språkkonsulter för att stödja de anställda i sitt arbete. Just den här typen av arbete är inte allt som språkkonsulter syssla med. Det är till exempel inte ovanligt att man också verkar som skribent och författare.

Språklärare

Efterfrågan på språklärare (och lärare överlag) är stor. För den som är intresserad av språk och samtidigt tycker om att lära ut är det här troligen ett mycket passande jobb. En fördel med den stora efterfrågan på språklärare är att man bör kunna hitta ett arbete i den stad, eller det område av en stad, som man önskar.

För att arbeta med det här bör man vara legitimerad lärare med behörighet i det språk man vill undervisa. Förutom svenska kan det till exempel vara engelska, spanska, tyska eller franska. Det finns givetvis fler språk än så man kan lära ut – men dessa är vanligast.

Översättningsbyrå

För den som har mycket goda kunskaper i fler än ett språk kan arbete på en översättningsbyrå passa bra. För att vara en duktig översättare krävs dock mer än att man bara kan två språk. Det gäller också att ha en känsla för de båda språken och med fördel även ha stor kännedom kring både mål- och källspråkets kulturer.

En fördel med arbetet på en översättningsbyrå är att det ofta är mycket fritt. Faktum är att det inte är ovanligt idag att en översättningsbyrå är helt internetbaserad. Således är det här inte bara ett jobb för den som gillar språk – utan också för den som vill kunna arbeta var som helst – när som helst.

Att på konstgjord väg förbättra sitt utseende, det vill säga att genomgå olika typer av behandlingar antingen kirurgiskt eller med olika för syftet tillverkade medel, kort sagt – skönhetsingrepp, har förekommit ganska länge. Som med mycket annat är det kändisar av olika slag, framför allt filmskådespelare och popartister, som gått i bräschen och fått efterföljare i de mer eller mindre breda folkdjupen. Att leva ett liv i offentligheten kostar på; man är ständigt betraktad och bedömd, och går med tidens gång från att vara ung, slät och vacker oundvikligen mot ålderdomen med allt vad det innebär av insjunkna käkben, gråa hår och hängande hud lite överallt. Det börjar bli svårt att få roller som skådis eller att räknas som relevant i den evigt skiftande musikindustrin.

Läkarna kommer till undsättning

Till dessa celebriteter, kanske mest kvinnor men även en del män, har läkare genom åren sträckt ut en hand och erbjudit förnyad ungdom genom kirurgiska ingrepp i olika storleksordning. Så kallade ansiktslyft, fettsugningar, hårtransplantationer och en rad andra artificiella kurer för skönhet har blivit vardag för dessa kändisar. Knappt någon blir längre förvånad av att se sjuttio- och åttioåringar som inte ser äldre ut än fyrtio.

Först fördöma, sedan tolerera

Det är med skräckblandad förtjusning vi har sett detta genom åren, men vi har gradvis också vant oss. Det har ganska länge ansetts som en självklarhet att kändisar gör skönhetsingrepp – orsakssambandet mellan evig ungdom och kändisskap är etablerat. Värre har det varit för de ”vanliga dödliga” människor (återigen främst kvinnor) som gett sig på att försöka se yngre och vackrare ut genom ett skönhetsingrepp. Dessa kvinnor har anklagats för att bidra till den ökade ytligheten och upplevda självcentreringen i samhället och har fördömts unisont av alla som ansett sig stå över sådan vulgär fåfänga.

Men sakta men säkert har perspektivet förskjutits, som det ju alltid gör. I takt med att fler och fler människor lagt sig på operationsbordet, män som kvinnor, unga som gamla, har det blivit alltmer accepterat att till exempel göra en fettsugning eller att strama upp ansiktet. Och skönhetsindustrin har under denna tid också rört sig åt ett mer seriöst, vetenskapligt håll. Fler och fler ställer krav på att den som utför ingreppen ska vara erfaren och certifierad; halvtaskiga resultat accepteras inte och felmarginalerna krymper. Det finns fortfarande oseriösa aktörer, men en skönhetsklinik i Stockholm idag blir inte långlivad om man inte kan visa upp papper och vitsord på att man bedriver en professionell och seriös verksamhet.

Är fillers den sista utposten?

I Stockholm har det den senaste tiden blivit alltmer populärt med så kallade fillers, medel man injicerar under huden för att skapa volym och återfukta huden. Särskilt vanligt har det varit att göra läppförstoringar med fillers, vilket ger ett ganska karaktäristiskt utseende åt den behandlade personen, som av elaka tungor kallats ”duckface”. Det många däremot inte vet är att metoden använts på långt fler än de som går runt med jättelika plutmunnar. De flesta behandlingar med fillers ger ett mycket subtilt resultat som knappast syns. I läppar men även i övriga ansiktet är fillers en bra metod för att skapa volym och släta ut rynkor och ojämnheter. Både män och kvinnor genomgår behandlingar med fillers. Effekten vara ungefär ett halvår, sedan kan man återupprepa behandlingen om man vill.

Vägen till acceptans

Människor (läs fortfarande kvinnor!) som ”gör läpparna” med fillers får fortfarande utstå hån och moralkakor från samhället, men naturligtvis kommer även detta fenomen att med tiden bli accepterat och mer eller mindre vanligt. Det tycks naturligt för oss människor som grupp att racka ner på det som är nytt och anses ”över gränsen”, men snart står vi där själva i kön till kliniken och väntar på våra fillers. De kvinnor som använder fillers idag gör det inte för att de vill göra något extremt, utan för att de tycker att det är snyggt och de känner sig fina. Vad samhället i övrigt tycker om det struntar de blankt i. En befriande attityd som ger hopp om framtiden.

Musik är ett fantastiskt medium för att sammanföra människor från olika kulturer. Musikaliska möten kan se ut hur som helst, och resultatet blir nästan alltid någonting unikt. Man kan likna musik med sina olika beståndsdelar vid ett pussel där varje bit passar in i den andra. Varje musiker bidrar med sin bit och den färdiga bilden blir alltid något som ingen riktigt hade kunnat förutspå.

Slutet eller öppet

Men för att musiker ska kunna mötas över klass- och kulturgränser krävs att man aktivt gör någonting åt det – en sådan process sker inte av sig själv. Stockholm är en mycket segregerad stad och det är svårt nog som det är för musiker att hitta ställen att öva på. De flesta bildar band med sina kompisar för att försöka efterlikna ett sound de gillar. De repar i garage eller större replokalskomplex och är nöjda med att vara ett litet gäng mot världen, relativt ointresserade av inblandning utifrån.

Men så finns det de som söker efter nya musikaliska utmaningar, som inte är rädda för att experimentera och hitta nya vägar. Ofta hittar de likasinnade på nätet och utbyter idéer och erfarenheter där. De mest spännande musikaliska mötena sker i den virtuella världen.

En ny mötesplats

Men tänk vad mycket musikalisk skaparkraft som skulle kunna släppas lös om man skapade en mötesplats för alla dessa ”lösa trådar”, som inte vill bekänna sig till någon speciell sorts musik utan är öppna för det nya och oväntade. En replokal (eller helst flera replokaler) med den uttalade ambitionen att inte vara för just band utan mer en plats att jamma på. Det ska finnas all nödvändig utrustning både för att repa, spela in och spela live; man kan ha en scen där det finns bar och man kan bjuda in publik. Instrument från världens alla hörn ska finnas representerade. Många skulle vara intresserade av att stödja ett sådant projekt, så pengar skulle antagligen inte vara något problem.

För att locka folk till en sådan mötesplats skulle man göra reklam i skolor och på arbetsplatser överallt i Stockholm, från Karlaplan till Masmo, från Hässelby till Gullmarsplan, från Akalla till Djurgården. Intresset skulle bli enormt tror vi. Ett projekt för tolerans och öppenhet, men utan moraliska pekpinnar. Bara en plats där folk i lugn och ro kunde träffas över en kaffe eller en öl, börja spela, bjuda in varandra och skapa nya musikaliska fusioner.

Gör det själv

För den som inte vill eller orkar vänta på att ett sådant projekt ska bli verklighet återstår bara att kavla upp armarna och själva ta itu med problemet. Fixa en lokal i ditt kvarter och bjud in all möjliga typer av musiker från olika musikaliska och kulturella bakgrunder. I grund och botten är det så den mest fantastiska musiken skapas – genom oväntade möten och genom att mixa musikaliska element från helt skilda håll.

Har du svårt att hitta en bra replokal i Stockholm finns sådana i till exempel Fryshuset, även om kön dit är väldigt lång och den reptid man får är högst begränsad. Det finns även replokalskluster lite varstans i innerstan, till exempel på Söder och på Gärdet. Vill man ha obegränsat med tid är det så klart alltid bäst att försöka hitta ett eget kontrakt, men då blir det såklart mycket dyrare, plus att man alltid löper risk att bli utslängd på grund av att värden vill upplåta lokalen till något mer lukrativt än musik.

Till sist

Är du på jakt efter något nytt – ta tillfället i akt och tänk utanför din invanda krets och ditt eget musikaliska landskap, blanda friskt mellan stilar och människor och skapa ny, unik musik tillsammans med dem.

Arvstvister är tyvärr mycket vanliga efter en persons frånfälle. Kvarvarande barn, som bråkar om hur arvet ska delas upp, är den vanligaste orsaken. Har ett testamente skrivits kan den avlidne i det specificerat att ett av barnen ska ha mer eller mindre än de andra. Detta ger oftast upphov till sårade känslor, bråk och förtvivlan. Som barn kan det kännas hemskt att inse att ens förälder särbehandlar något av syskonen och att man själv får mindre.

Dock ser alla familjesituationer olika ut, och även om en arvinge känner sig förfördelad kan det finnas en naturlig orsak till att arvet fördelats olika, till exempel att ett av syskonen hjälpt till mer eller tagit hand om föräldrarna på ålderns höst. Sådant brukar accepteras olika inom olika familjer, vissa tycker att det är självklart att ett av syskonen ska ha mer av arvet om det varit mer engagerat i föräldrarna, andra reagerar med ilska och känner sig kränkta. Ytterst har det väl att göra med hur den avlidne själv uppfostrat sina barn.

Arvslott och laglott

Även om ett av syskonen skulle få mer eller mindre än de övriga, kan ett barn aldrig göras helt arvslöst. Man har alltid rätt till sin laglott. En laglott är hälften av arvslotten, dvs det som varje barn ärver om inget testamente finns. Så här ser det ut:

Om en avliden person har två barn, och efterlämnar hundra tusen kronor, är barnens arvsrätt hälften var, dvs 50 000:-. Den avlidne kan i ett testamente beslutat att pengarna ska gå till det lokala näringslivet eller till något välgörande ändamål, eller till en god vän, men han kan inte testamentera bort alla pengarna. Barnen har alltid rätt att få ut hälften av sin arvslott, laglotten; i detta fall 25 000:- var. Det lokala näringslivet får nöja sig med 50 000:-

Särbehandling

Vill den som skriver sitt testamente av någon anledning särbehandla sina barn, kan han som mest ge det ena barnet 75 000:- och det andra 25 000:-, alltså laglotten. Vill man att det förfördelade barnet ska kunna gå vidare efter detta utan känslor av svek och förtvivlan bör man kanske också ha talat med barnet om detta innan, eller åtminstone skriva i testamentet varför fördelningen ser ut som den gör.

I vissa familjer bryts kontakten mellan föräldrarna mer eller mindre permanent. I dessa fall har kanske barnen lättare att förstå varför man får mindre än övriga syskon, även om brytningen skedde på föräldrarnas alternativ.

Rättvisa och orättvisa

Alla familjerelationer ser olika ut, och varför någon väljer att dela upp pengarna olika mellan barnen går aldrig att svara på rakt ut, om den avlidne inte själv förklarat anledningen. Alla efterlevande kan ha sina teorier, men de är ofta färgade av känslor av svek och negativa tankar. För en utomstående går det knappast att tala om rättvisa och orättvisa i dessa situationer. Alla håller sig med en egen version av sanningen.

En sak man kan vara ganska säker på är dock att det sällan sker på grund av elakhet. En mycket troligare förklaring är att föräldern känt sig försummad och oälskad av barnet. Ur ett barns perspektiv är det lätt att tro att en förälders kärlek går opåverkad genom hela livet hur man än beter sig, men sanningen är att föräldrar också är människor. Visst vill man som förälder höja sig över känslorna och erbjuda en villkorslös kärlek, men i verkligheten är det svårt. Till slut kan dessa känslor leda till att man vill markera genom att förfördela den man känner sig försummad av. I alla avseenden är det dock alltid bäst att i ord förklara sina känslor så snart man kan, och inte vänta tills det är dags att skriva sitt testamente.

Från statens sida så ser man ofta att barnens bästa är gemensam vårdnad och där båda föräldrarna har lika stort ansvar gällande beslut kring barnets framtid. Detta även efter att man som förälder valt att gå skilda vägar. Är man gift så har man per automatik gemensam vårdnad om barnet (får man barn som sambo så måste man anmäla pappan som vårdnadshavare) och om man skiljer sig så förändras ingenting: det handlar fortfarande om gemensam vårdnad – men istället för ett hem så får barnet nu alltså två stycken sådana.

Vissa omständigheter kan dock göra att föräldrarna inte kommer överens – en skilsmässa kan vara infekterad och det kan mycket väl påverka hur väl den gemensamma vårdnaden ser ut. Skulle det vara så att föräldrarna absolut inte kan komma överens så kan den ena föräldern lämna in en stämningsansökan till Tingsrätten. Motsätter sig den andre denna stämning – som handlar om ensam vårdnad – så har en vårdnadstvist inletts.

Vi ska direkt dock tillägga att det finns en del skäl som är väldigt starka till varför en vårdnadstvist inleds och varför exempelvis en mamma ansöker om ensam vårdnad. Vi nämnde samarbetsproblem – ett skäl som kan motivera ensam vårdnad – som en anledning, men det finns betydligt starkare sådana som exempelvis:

• Våld i hemmet. Är pappan våldsam mot mamman eller mot barnen så är det ett väldigt starkt skäl till varför han ska bli av med sin status som vårdnadshavare.
• Grav psykisk sjukdom. Riskerar barnen att fara illa som en följd av psykisk sjukdom så kan mamman tilldelas ensam vårdnad.
• Missbruk. En miljö av missbruksproblematik är naturligtvis inte en miljö som barn ska vistas i.
• Grov kriminalitet. Detsamma gäller om den ena föräldern är kriminell och där exempelvis en hotbild finns.

Där hade vi några anledningar till varför en vårdnadstvist inleds och där en sådan – utan tvivel! – måste äga rum.

I Sverige gifter sig ungefär 40.000 par varje år. En siffra som är glädjande då det innebär att ungefär 80.000 personer hittat sitt livs kärlek och valt att ge varandra de äktenskapliga löftena. Varje mynt har dock två sidor. I detta fall så handlar det om hur många av dessa giftermål som faktiskt fungerar och där parterna i fråga håller ihop över resterande del av sina liv. Det sker nämligen skilsmässor och detta är faktiskt vanligare än vad många tror. om vi säger att ungefär 20.000 stycken sådana äger rum varje år i Sverige så får vi en konkret siffra på att devisen om att mötas och skiljas verkligen är relevant i dagens samhälle.

Livet är oförutsägbart

Kort sagt: livet tar vändningar som vi inte kan förutse. Ibland så händer det att man växer ifrån varandra, att kärleken inte längre finns där – eller att den dyker upp på något helt annat ställe. Vi kan inte påverka allt och den vi trodde var den stora kärleken kan efter några år visa sig vara helt fel person.

Det finns dock vissa saker som sker i samband med skilsmässor. Saker som sker av onödiga anledningar och där omvärlden är den stora boven i dramat. Hur ser du själv på en skilsmässa? Ställer man den frågan och inväntar ett ärligt svar så är det troligt att många ser det hela som ett stort misslyckande. I synnerhet om skilsmässan i fråga skett i ett förhållande där det finns barn. Och: i synnerhet om skilsmässan sker på mammans initiativ. Det finns väldigt många stigman i vårt samhälle och vi anser att ett av de stora ämnena gäller ensamstående mammor. Att vara mamma i dagens samhälle och leva utan partner är tufft nog som det redan är – ska man till detta addera den skuld som kommer utifrån så blir det ett rejält ok att bära.

Många olika anledningar till skilsmässa

Enligt vår mening så finns det ingen som vet varför en skilsmässa har skett. Maken kan ha varit våldsam, maken kan ha varit missbrukare, maken kan ha misskött sig så pass mycket så att det inte fanns kvar någon annan anledning än att ansöka om skilsmässa/ensam vårdnad.

Att då – som utomstående – ta för givet att mamman i fråga är en lycksökerska, att hon kanske träffat en ny kille vid sidan av eller ett hon “vill ha egentid” det är att visa på både bristande medkänsla och på en bristande respekt. Ingen går in i ett äktenskap med intentioner att man ska sko sig på den andre, ingen vill viga sig för att sedan skilja sig och ingen som gifter sig – särskilt med barn inblandade – gör det av andra skäl än av kärlek.

Tolstoj var en klok man

Att saker och ting sker bakom lyckta dörrar, att allt kanske inte är så bra som det ser ut och att – som Tolstoj skrev – varje olyckligt par är olyckliga på sitt eget lilla vis är något som man ska ha i beaktning. Nästa gång du ser den där ensamstående mamman gå med sitt barn i handen – var inte så snabb att döma. Du har ingen aning om vad som ligger bakom.

Här kan du läsa mer om vårndnadstvister och ensam vårdnad.

Alla förhållanden och äktenskap börjar med en positiv syn på livet, förhållandet och framtiden. Men det kan gå snett på många sätt. Och ibland är det inte mycket mer att välja på än at skilja sig. Två personer som tillbringar mycket tid tillsammans växer ifrån varandra, får olika mål och meningar med livet och tappar lusten för varandra på olika sätt.

Ingen plats för tolerans om man blir slagen

Den här sajten heter som bekant toleransprojektet och vi är för förståelse och att det alltid bättre att försöka kommunicera och försöka nå förståelse Men det finns en sak som inte kan tolereras under några som helst förutsättningar: våld och misshandel av både fysisk och psykisk karaktär.
Man ska aldrig acceptera att bli misshandlad under några som helst omständigheter. Ingen person har rätt att slå dig eller utsätta dig för trakasserier. En person som är utsatt måste alltid visa att det är oacceptabelt och att det måste upphöra. Gå till polisen om du blir slagen av din partner, oavsett om ni har blivit sams efter bråket eller inte. Och kom ihåg att det aldrig är ditt fel om du blir fysiskt eller psykiskt misshandlad.

Omedelbar skilsmässa enda lösningen

Är du tillsammans med en partner som slår dig så ska du skilja dig omedelbart, oavsett hur trevlig din partner är i vanliga fall. Sprit, andra droger eller någon form av psykisk sjukdom är ingen orsak att släta över en misshandel. Då kommer du garanterat att tappa din självrespekt och ditt liv kommer att tappa styrfart. Skydda aldrig din våldsutövande partner genom att ljuga och hitta på att du har gått in i en dörr eller råkat ut för någon annan olycka. Du måste alltid berätta för familj, släkt, vänner, kollegor och bekanta om du råkat ut för våldsamheter i en relation. Hjälpen finns alltid till hands närmare än du tror! Oavsett situation så är det aldrig, aldrig okej att slå sin partner. Några ursäkter finns helt enkelt inte.

Goda chanser att få vårdnaden

Ligger du i skilsmässa efter att ha blivit misshandlad av pappan till dina barn? Då har du goda chanser att få ensam vårdnad. Då barnets intresse alltid sätts i första hand så har den misshandlade parten alltid en fördel, då det knappast kan vara bra för barnet att vårdas/ha boende hos en våldsam förälder. Våld är en vanlig orsak till att föräldrar (vanligtvis pappor) förlorar vårdnadstvister.
Är du kvinna och utsatt får våld eller hot i en relation? Kontakta Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks. Där kan du få hjälp och stöd. Där kan du också få hjälp av att få kontakt med en kompetent juridisk firma.

Att konflikter i samband med en skilsmässa blossar upp är ingenting unikt. Det handlar trots allt om ett uppbrott från den som man trott sig spendera resten av livet tillsammans med och där man köpt gemensamma saker som i sin tur också ska fördelas. Naturligtvis ätter vi här den känslomässiga aspekten i första hand; men vi menar samtidigt att det är just den som gör att många konflikter uppkommer i samband med olika skilsmässor. Ser man att sin forne partner exempelvis varit otrogen eller träffat någon annan – ja, då är det också lätt till hands att man söker hämnd och försöker skipa rättvisa genom att skapa en konflikt. Kort sagt; många skilsmässor som blir bråkiga handlar i det stora hela om att man – på ett eller annat sätt – vill ge igen på sin forne partner.

Med detta sagt så kan man också säga att en skilsmässa är betydligt känsligare om det finns barn inblandade och en förälder söker denna hämnd genom att använda dessa som ett slags bollträ där en ansökan om ensam vårdnad skickas in och en vårdnadstvist således tagit form. Finns det inga andra skäl till att inleda en vårdnadstvist så måste man också inse att detta är något som i det stora hela endast skadar och till stor del också skadar barnen som denna vårdnadstvist handlar om. Här finns det all anledning att dra tillbaka ansökan om ensam vårdnad och för att nå denna insikt så kan det ibland vara bra att vända sig till den kommun där man bor.

Varje kommun i Sverige är nämligen enligt lag skyldiga att erbjuda föräldrar i en vårdnadstvist hjälp i form av en samarbetssamtal och där man tillsammans med sin forne partner får sitta ned – tillsammans med professionell hjälp – och diskutera fram en lösning. Detta gör man av den anledningen att delad och gemensam vårdnad alltid anses är bättre för barnen än vad en ensam vårdnad är – kan man då genom ett samarbetssamtal lösa en vårdnadstvist innan den går så långt som till Tingsrätten så är den lösningen naturligtvis att föredra.

Märk väl här – vi talar alltså om en vårdnadstvist där ingenting kriminellt föreligger i form av pedofili, narkotikamissbruk, allvarlig psykisk sjukdom eller våld i hemmet; vid sådana fall måste man naturligtvis se till att ensam vårdnad tilldelas den andre parten och föräldern. Föreligger sådana orsaker så bör man söka hjälp i form av ett juridiskt ombud.

Välj ett ombud vid en vårdnadstvist

Om man som kvinna exempelvis råkat ut för en systematisk misshandel av sin man och inleder en vårdnadstvist i samband med en skilsmässa så är det viktigt att man väljer rätt ombud. Med tanke på att Sverige – som vi sa – har grundtanken om att delad vårdnad är bäst för barnen så är det också svårt att vinna ett mål i rätten.

Väljer man ett ombud som specialiserat sig på just vårdnadstvist och kan uppvisa ett bra facit gällande detta så är det också ett sådant man primärt ska söka sig till. I lägen där misshandel förkommer/förekommit ska heller inte barn vistas. Rätt ombud kan hjälpa till att vinna en vårdnadstvist i Tingsrätten.

300 personer i Sverige dör årligen i trafiken. En hög siffra som man gör allt för att sänka och där Trafikverket och staten gemensamt gör satsningar för att nå en nollvision. Nollvisionen innebär att ingen människa ska behöva sätta livet till och rent konkreta åtgärder för att nå detta innebär att man bygger ut vägar, att man bygger mitträcken och att man sätter upp viltstängsel kring olycksdrabbade områden och att man försöker förvandla så många större vägar som möjligt till enkelriktade och att man således bygger bort risken för en frontalkrock vid exempelvis omkörningar. Samtliga åtgärder som gör att siffran om 300 personer kommer att sänkas.

Men; det finns även en annan del i nollvisionen – en del som man inte kan bygga bort med hjälp av säkrare vägar och bättre bilar; det personliga ansvaret och där individen själv skaffar sig en medvetenhet kring hur exempelvis alkohol, droger och för lite sömn påverkar hur man kör bil. Där har vi nämligen en väldigt stor del i antalet dödsfall: folk som dricker några öl och sätter sig bakom ratten, personer som kör bilen trots att de inte sovit en sekund under föregående natt och folk som kör bil med narkotika i blodet är en ren livsfara – både för sig själva och för andra. Något som man måste informera om och detta på ett tidigt stadium; genom den så kallade riskettan.

Riskettan är en utbildning – en obligatorisk sådan – som varje person måste genomföra innan man kan få ett körkort och detta är en oerhört viktig del i den nollvision vi ovan nämnde. Det handlar om att i grupp och av en utbildad –  samt av Transportstyrelsen  godkänd – handledare få diskutera risker, faror och ta del av kunskaper kring hur kroppen och omdömet påverkas av exempelvis alkohol.

Att riskettan tillkommit ska vi vara oerhört tacksamma över då denna utbildning på sikt kan sänka dödligheten i trafiken. För varje ung person i exempelvis Stockholm som genomför riskettan så skapas en lite mer medveten, lite säkrare och kompetent bilförare; fullt införstådd med riskerna som finns med att sätta sig bakom risken med alkohol eller olagliga substanser i blodet.

Vissa risker kan man bygga bort – en farlig korsning i Stockholm exempelvis – men för andra måste man förebygga och genom information skapa en större medvetenhet kring vilka risker det innebär att köra bil påverkad. Riskettan räddar, kort och gott, liv.