Man måste inte vara kriminell för att behöva en offentlig försvarare. Det räcker med att man är misstänkt för att ha begått en kriminell handling, men det vet man ju inte innan rättegången har varit. 

Det är först efter det som man vet om någon som misstänks för att ha begått en kriminell handling, som man vet att den personen faktiskt är kriminell. Råkar man då ha varit på fel plats vid fel tidpunkt eller råkar ha bekanta som är fel för en, kan man råka bli misstänkt. Medan polisutredningen pågår är det av allra största vikt att ha en offentlig försvarare som hjälper en igenom den utredningen.

Viktigt med offentlig försvarare som tar vara på misstänktas rättigheter

Även misstänkta och alla som faktiskt är kriminella har rättigheter. Detta för att säkerställa en rättssäker process medan man letar efter den som faktiskt har gjort sig skyldig till ett brott. I en domstol, under en rättegång, är det bevisen för att en person ska ha begått kriminella handlingar som ska värderas och som någon ska bli dömd efter. För att döma någon till ett fängelsestraff, ska bevisen vara så överväldigande att de är bortom ”rimligt tvivel” att den personen är skyldig.

Detta gör att åklagare har skyldigheter att se till att bevis tas fram som är just så överväldigande och ”bortom rimliga tvivel” att personen är skyldig och ska dömas antingen till böter, samhällstjänst eller fängelse. Först efter en sådan rättsprocess kan man kalla någon kriminell.

Advokat är en skyddad titel

En offentlig försvarare är en utbildad advokat, och därmed en väl utbildad person med universitetsexamen inom juridik. En sådan person måste mycket väl känna till lagen, och hur man tillämpar den. En offentlig försvarare måste vara lojal mot sin klient. Det ingår om man är medlem av Advokatsamfundet, vilket man måste vara för att få kalla sig advokat. Titeln advokat är därmed en skyddad titel. Vem som helst får inte kalla sig det. Och är man medlem i Advokatsamfundet måste man hålla sig till deras regler.

Men inte alla advokater är duktiga advokater. Det skiljer sig ganska mycket mellan dem som är kreativa, duktiga på att kunna ta fram bevis som talar mot det som polisen lägger fram som sina bevis för att någon skulle kunna dömas skyldig till det brott som de påstår. Dessvärre har vi sett i alldeles för många fall att polisen tidigt i en utredning bestämmer sig för hur saker och ting förhåller sig och väljer att bortse från sådant som motsäger deras teori och bejakar endast faktorer som stöder deras teori, som de har antagit innan de ens har hunnit leta efter brevis.

Poliser gör klantiga utredningar

Senast det hände, är fallet med mordet på den rumänske tiggaren Gica, i Husqvarna. Polisen gick miste om mycket värdefulla, tekniska bevis som kontaminerades genom att polisen bedömde dödsfallet som ”en naturlig död” och inte det mord det faktiskt var. Det var först när filmer på en pojkes mobil dök upp, som åklagaren förstod att det var frågan om ett misstänkt mord. Därmed kunde inte polis och åklagare göra en riktig utredning om dödsfallet av den rumänske tiggaren. Ibland är vissa människors död inte lika viktig som andras.