Toleransprojektet.se

Som tur är det inte längre skamligt att vara ensam vårdnadshavare och ha barn på egen hand. Det var det ju bara för 50-60 år sedan. Det var ju så märkligt att lägga hela skulden på den kvinna som valde att behålla sitt barn – och inte göra abort, medan mannen gick helt fri från den skulden och skammen.

Men idag finns det ingen skam längre med att vara ensam förälder. Har det att göra med att vi klarar av den saken ensam, rent ekonomiskt? Kanske det beror på kvinnans frigörelse; hon kan arbeta och försörja sig själv och sitt barn. Ingen behöver längre försörja henne, hon klarar av det galant på egen hand.

Alva Myrdal lade grunden för den ensamstående mamman

De flesta mammor som faktiskt kan arbeta har nog Alva Myrdal och den politik som hon arbetade för att tacka. Det var nämligen hon som såg till att bygga ut förskoleverksamheten för alla dagens mammor som numera kan lämna sina barn på dagiset och gå till jobbet hon med. Den ensamstående mamman för 100 år sedan kunde helt enkelt inte gå till något arbete – vem skulle ta hand om hennes barn medan hon var borta på sitt arbete? På så sätt var hon bunden till sitt barn under minst 7 år tills barnet kunde börja i skolan och vara där fram tills hon kunde komma tillbaka hem och ta hand om sitt barn på kvällen.

Början på den självständiga kvinnan

Att bygga ut förskoleverksamheten (som länge hette dagis förut) är hela grunden för den självständiga kvinnan. Fortfarande är hon ju bunden till sitt barn, men endast under barnets första år, innan barnet kan börja vistas på dagiset, förskolan eller hos en dagmamma. Och nu har vi redan flera generationer som har vuxit upp på dagis – och inte blev det fel på oss heller. Vilken framgång för den ensamma mamman!

För bara lite drygt ett halvsekel sedan fanns inte hemtjänst eller äldreomsorg på det sätt som vi är vana att se den idag. Det fanns inget ordnat system för att ta hand om äldre och sjuka personer i hemmet utan det var mer att man hjälptes åt i kvarteret eller inom familjen med att besöka och hjälpa varandra med hushållsbestyren. Det var uteslutande kvinnor som utförde detta arbete obetalt.

På 60-talet började man i vissa kommuner, bland annat Stockholm, arrangera viss typ av hemtjänst. De kvinnor som hjälpte äldre kallades ”hemsamariter” och fick en symbolisk lön, som dock inte gick att leva på. Anledningen till att man började med organiserad hjälp åt äldre var faktiskt att allt fler kvinnor började förvärvsarbeta, varpå behovet av barnomsorg på dagarna uppstod. Man kom då på att det vore bra om kommunerna kunde ansvara både för barnomsorg och äldreomsorg.

Hemtjänsten utvecklas under 1900-talet

Arbetet med barnomsorg sågs mer eller mindre från början som ett riktigt yrke, och allt eftersom tiden gick fick också hemsamarityrket en högre status och lönerna steg. Äldreomsorgen såg annorlunda ut än idag. Det fanns inga krav på utbildning och de som jobbade hade färre kunder, i genomsnitt sällan fler än två, tre äldre åt gången.

Genom åren har äldreomsorgen växlat mellan att skötas av Landstinget och av kommunerna, men sedan den så kallade ädelreformen 1992 är det kommunerna som har ansvaret. Hemtjänstyrket utökades dessutom från hjälp med hushållsbestyr till att även inbegripa hjälp med personlig hygien och liknande.

Alltför stressat och opersonligt?

Idag är hemtjänsten en integrerad del av välfärden och ses som självklar för de flesta. Att få hjälp i hemmet när kroppen börjar bli skröplig är en rättighet som gör att fler äldre kan bo kvar i sina
bostäder när de blir gamla och inte behöver flytta till ett äldreboende. Men hemtjänsten har också förändrats de senare åren, med högre krav på effektivitet och en uppfattning bland många äldre att häjälpen som ges känns mer stressad, forcerad och opersonlig.

Det finns bra hemtjänst i Stockholm

Vi är fler idag, och det var länge sedan en hemsamarit kunde sitta hemma i köket hos den gamla och småprata mellan tvättstugeronderna. Idag har hemtjänstpersonalen på många företag appar som styr vad de ska göra, och de övervakas ofta själva av sina arbetsgivare så att de inte stannar längre än vad som beräknats vara nödvändigt. Ett besök varar i vissa fall inte längre än tio minuter. Självklart gäller det inte alla aktörer, det finns fortfarande hemtjänstföretag i Stockholm som satsar på att bedriva omsorgsfull hemtjänst, där vinstmaximering och effektivitet inte är ledord. Och du har alltid rätt att själv välja aktör när du blir beviljad hemtjänst i Stockholm.

Tyvärr är det så att även i ett så öppet och demokratiskt land i Sverige så styrs en hel del av det offentliga och privata livet av fördomar. Fördomar mot oliktänkande, och mot vissa kategorier av människor. En särskilt utsatt grupp, framför allt när det handlar om frågor om kriminalitet och bidrag, är invandrare.

Hos delar av det svenska folket har det blivit en sanning att invandrare är våldsamma och kriminella, att de hatar svenskar och bara är här för att sko sig på vårt välfärdssystem och skicka hem pengar till sina terroristsläktingar. En i grunden fredlig religion som Islam har i dessa människors ögon blivit synonymt med självmordsbombande Islamister, dårar som begår vidrigheter i Islams namn.

Polisen utreder invandrare oftare

Den överväldigande delen av invandrare är skötsamma. Dock tar bilden och fördomarna om utomeuropeiska invandrare över i medierna och även i många fall av polisen själva. Många poliser har verkat i utanförskapsområden och blivit förbittrade och förråade av det de sett. De har en öppet rasistisk hållning och stoppar oftare invandrare på gatan. Invandrare är särbehandlade i det svenska rättsväsendet och blir oftare kallade till polisförhör.

I Stockholms förorter är det inte ovanligt att unga pojkar varit på flera förhör hos polisen, trots att de bara är vanliga skolelever utan några kriminella tendenser. För svenska barn, födda i Sverige av svenska föräldrar, ser det betydligt lugnare ut, och de som ägnat sig åt kriminellt beteende har i regel kommit undan med det eller i värsta fall fått en tillsägelse och en klapp på axeln.

Kontakt med polis och myndigheter även utanför förhörsrummen

Det är klart att denna skevhet skapar ett utanförskap, och vi måste alla hjälpas åt att lösa frågan i stället för att skrika om fler poliser, hårdare tag och så vidare. Så länge som invandrare inte känner sig välkomna i det svenska samhället utan mest kommer i kontakt med det genom möten med socialsekreterare och i polisförhör, kommer ingenting att bli bättre, oavsett hur många poliser och hårda tag som sätts in.

Tolerera och acceptera

Det handlar om tolerans för varandra olikheter och att som svensk inte bara i tysthet önska att invandrarna kunde bli mer som de själva, utan att på djupet lära sig förstå andra människor och deras kultur,allt som är annorlunda. Nu talar vi inte om att man ska acceptera hederskultur och andra ickehumanistiska fenomen, svenska lagar ska gälla, men mycket är vunnet på att faktiskt kontakta varandra, vara lite mer nyfikna och kanske bjuda hem den invandrade kollegan på middag eller en fotbollsmatch.

Som ny i ett land, kanske med traumatiska minnen och erfarenheter från krig eller svält, är det svårt att få allt att gå på räls i ett nytt land som är helt annorlunda än det man kommer ifrån. Att det dessutom kan uppfattas som kyligt och avståndstagande hjälper inte situationen. Invandrare och svenskar har mycket att lära av varandra och det är dags att vi höjer toleransen för varandra olikheter och inte använder dem för att slå varandra i huvudet med.

På denna hemsida kan du läsa mer om hur du bör agera om du blir misstänkt för ett brott.

Tillgänglighet i bostads- och affärsfastigheter

Rörelsehindrade diskrimineras fortfarande i hög grad i vårt samhälle. Även i tätt befolkade städer där det definitivt finns resurser för att göra tillgängligheten bättre så brister såväl stadsplanerare som fastighetsägare i sitt ansvar.

Höga trottoarkanter som inte går att enkelt komma över med rullstol eller rullator, bristande trafikljus som inte är anpassade till syn- eller hörselskadade och otillgängliga fastigheter är vardag för den som har någon form av funktionshinder.

I den här artikeln tar vi upp exempel på hur den som äger en fastighet kan förbättra tillgängligheten med hjälp av ramper och hissar – något som borde vara en självklarhet.

Ramper förbättrar tillgängligheten till fastigheter

Även om många fastigheter har hissar eller rulltrappor invändigt så brister många av dem i det faktum att de har en trapp eller annat hinder som en hög tröskel som gör att den som använder någon form av gåhjälpmedel eller rullstol inte kan komma in i den. Till och med den som har med sig en barnvagn kan ha besvär att ta sig in i många byggnader.

En rullstolsramp är ett minimum för att göra en fastighet tillgänglig för alla. I vissa fall kan det vara en god idé att kontakta kommunen för att få rådgivning kring den bästa lösningen, särskilt om det krävs att rampen dras ut en bit på trottoaren utanför för att få en bra vinkel. Man får inte blockera gåytor hur som helst utan tillstånd.

Om det finns möjlighet att lägga till rampen från sidan istället för rakt framifrån så brukar det vara enklare att få en ramp med låg lutning vilket gör det enklare att få tillgång till fastigheten. I vissa fall kan det vara nödvändigt att börja rampen redan runt ett hörn eller att bygga den i flera sektioner för att den inte ska bli för brant.

Komplettera med hissar vid behov

Om trapporna är för branta och det inte finns möjlighet att bygga en lång ramp så kan man behöva komplettera med hissar mellan våningsplanen eller någon form av trapphiss som underlättar förflyttning mellan våningar.

Det finns en mängd bra lösningar som passar även i trånga utrymmen, till exempel trapphissar som fälls upp mot en vägg när de inte används.

Säkra installationer av en byggnadssmed

När man installerar ramper och hissar för bättre tillgänglighet så är det viktigt att installationerna görs på ett tryggt sätt. En smed specialiserad på byggnadssmide kan se till att ramper och andra hjälpmedel installeras korrekt och kan även hjälpa till att anpassa färdiga lösningar eller ta fram specialdesignade delar.

Särskilt den som har en äldre fastighet kan behöva ramper med specialmått och kanske även vill ha en utformning som passar bättre ihop med fastighetens utseende än de standardramper som finns ute på marknaden.

En duktig arkitekt med kunskap om byggnadsvård och en kunnig smed som är öppen för att smida det som du behöver för hand är två bra personer att börja med. Äger du en kulturminnesmärkt fastighet behöver du givetvis ta kontakt med de lokala myndigheterna för att diskutera vilka lösningar som kan fungera för just dig.

Hur ser man på chefskap inom moderna organisationer? Är det viktigt med en chef som kan ryta till och peka med hela handen när det behövs? Eller behövs en person som utan att blinka lyder order uppifrån och ser till att de omedelbart genomförs av arbetsgruppen? Lite beror det förstås på vilken bransch man är verksam inom, men att ovanstående chefsegenskaper skulle vara prioriterade hos särskilt många svenska företag år 2019 har vi väldigt svårt att tro. Idag är det långt viktigare att en chef besitter de kvaliteter som kan samlas under benämningen goda ledaregenskaper.

Medarbetarna är en tillgång för företaget

Moderna företag vill ha moderna chefer, chefer som ser sina medarbetare som en tillgång, och som ser sig själv som en del i ett kollektiv. En bra chef har visioner och är bra på att sätta upp mål och staka ut den väg som företaget ska ta i framtiden. Dessutom, och detta är kanske det viktigaste, har han eller hon förmågan att övertyga sin arbetsgrupp om dessa visioner och mål, och få dem entusiastiska och medvetna om sin egen betydelse och roll i kollektivet.

Moderna chefer fokuserar alltså inte bara på produkterna eller tjänsterna som företaget säljer, utan också på människorna som ser till att företaget kan erbjuda dessa varor eller tjänster. De anställda är inte verktyg eller maskiner, utan just människor, som med rätt vägledning kan ledas till en hög grad av självständighet och kompetens.

Ledaregenskaper viktigare idag

Ledaregenskaper har under lång tid setts som visserligen nyttiga, men i större organisationer inte helt nödvändiga, egenskaper. Det har varit viktigare att chefer på mellannivå kunnat ta hand om den dagliga administrationen och helt enkelt varit bra på att säga åt folk vad de ska göra. Att motivera sina beslut för arbetsgruppen eller att försöka få dem att känna sig delaktiga i processerna på företaget har ansetts mindre viktigt. De behöver sin lön och de gör som vi säger, har varit devisen.

Ett företag som resonerar på det sättet idag blir inte långlivat. Idag finns en helt annan rörlighet på arbetsmarknaden, och duktiga medarbetare som behandlas utan respekt slutar och börjar jobba någon annan stans på ett företag de respekterar och där det finns en chef som de är beredda att följa.

Ledarutveckling hjälper chefer

Ett företag som satsar på ledarutveckling, på att deras chefer ska bli mer empatiska och lyhörda i sitt chefskap, är på rätt spår. En bra ledare är någon som ser sin roll som en katalysator för förändring, som någon som kan hjälpa både företaget och sin arbetsgrupp till framgångar. Det som ska göras ska göras för gruppens bästa, och med gruppen menas inte bara företaget utan även dess anställda. En bra ledare vet instinktivt hur dessa mål ska uppnås och kan övertyga sin arbetsgrupp om hur man tillsammans ska nå dit.

SCMI är ett av de företag som erbjuder modern ledarutveckling

I våra tider ses allt kvinnligt hår som inte sitter uppe på huvudet nästan som någonting onormalt, till och med lite äckligt. Det förväntas att kvinnor ska avlägsna varje tillstymmelse till hår som dyker upp på våra kroppar, trots att hår ju dyker upp naturligt lite varstans. Vilket hår som är accepterat och inte har varierat genom seklen och decennierna, men som det är idag har det nog aldrig varit tidigare.

Visst finns det kvinnor som går emot strömmen och vägrar ta bort hår under armarna och på benen för att skönhetsidealen kräver det, men dessa kvinnor får oftast finna sig i att bli betraktade som ”udda” och ”rebeller”. Det stora flertalet kvinnor faller lydigt in i mallen, och är också i mångt och mycket uppfostrade att bli äcklade av det hår som dyker upp på deras kroppar.

Att ta bort hår gör ofta ont

Vi vill inte döma någon, det är svårt att gå emot hela sin samtid, även om man verkligen inte har någonting emot lite hår under armarna. Många rakar sig av gammal vana, tills de uppnår den ålder då de känner att det inte spelar någon roll längre. Men att ta bort hår är ett tidsödande arbete, som dessutom ofta gör ont och gör huden irriterad.

Ta vaxning och plockning av hårstrån till exempel. Här handlar det alltså om att slita ut hårstrån vid roten, och inte bara ett eller fyra, utan ibland hundratals hårstrån åt gången. Det gör otroligt ont, och sätter verkligen tyngd bakom de gamla bevingade orden ”fin får lida pin”. Men är det verkligen okej att tusentals kvinnor får lida pin, trots att det är samhället som ställer kraven på hur man ska vara fin?

Att acceptera verkligheten

På den här bloggen är vi ju av den enkla åsikten att alla har rätt att bli accepterade, oavsett hur de ser ut och vad de gillar och inte, så länge de inte gör någon annan illa. Sålunda ska man kunna vara kvinna och strunta i att raka sig eller vaxa bikinilinjen, utan att bli uthängd i social medier, ofta till och med av andra kvinnor, och förfasad över.

Men nu ser verkligheten inte ut så, och oavsett vad vi tycker om det måste vi ändå acceptera detta ideal och inse att vi inte kan göra något åt det hur mycket vi än beklagar oss. Därför vill vi tipsa om ett smärtfritt och effektivt sätt att permanent bli av med oönskad hårväxt, nämligen laser.

Hårborttagning med laser i Stockholm

Hårborttagning med laser har blivit allt mer populärt bland kvinnor i Stockholm, och det finns många salonger som erbjuder det. Det går till så att man med hjälp av laser genererar värme, som tränger ner i hårsäckarna och förstör håret. Att bli av med hår på ett område av kroppen kräver i regel flera behandlingar, eftersom hårsäckarna måste angripas när de befinner sig i sin tillväxtfas. För att komma åt alla hårsäckar när de befinner sig i tillväxtfasen krävs ungefär sex till åtta behandlingar.

Att ta bort hårväxt med laser kostar en del, men i gengäld slipper man, när behandlingarna är klara, ta bort hår i framtiden. Laser är alltså en permanent metod, som en gång för alla tar bort hårväxten från det aktuella partiet.

I Sverige så har en oroväckande trend kunnat skönjas under senare år. En trist sak som hör ihop med en betydligt mer positiv sådan: vi gifter oss i en större utsträckning, men antalet skilsmässor har också ökat markant. Kanske är det så att många väljer att gifta sig på lite för lösa grunder och möjligen är det så att många inte är beredda att kämpa för att hålla äktenskapet vid liv?

Det senare är en intressant fråga då den på många sätt sammanfattar livet genom att visa att det inte enbart handlar om höga berg; det finns även djupa dalar som man måste kämpa för att ta sig upp ifrån. Kanske kan saker som familjeterapi, rådgivning och annan extern hjälp vara en bättre lösning än att skilja sig så fort någonting inträffar som inte faller en på läppen? Här spekulerar vi naturligtvis och vi ska tillägga att en skilsmässa alltid är en bättre lösning än att stanna i ett dåligt äktenskap där ingen bättring är möjlig.

Men, det vi ska fokusera på här är de som allt som oftast hamnar i kläm i samband med en skilsmässa: barnen. Att se sina föräldrar skiljas är tufft och som förälder så måste man se separationen genom barnens ögon: hur hanterar jag situationen, hur kan jag informera och hur kan vi – gemensamt – se till att processen faller väl ut och där barnens skada blir minimal? Umgängesrätt är en viktig ingrediens i detta.

Man kan inte utesluta den andra föräldern från sina barn och man kan inte frånta barnens sin rätt till båda sina föräldrar. Som part i en skilsmässa så är det nämligen lätt att förblindas av sin egen ilska och där man låter det personliga hatet stå över allt annat: man försvårar, man jävlas och man använder barnen som verktyg för att skada den andre. Gör man det så är man ingen bra förälder och det är också en sak som kan komma att avgöras i domstol.

En vårdnadstvist stoppar inte umgängesrätt

En annan trist sak i Sverige är nämligen det faktum att antalet vårdnadstvister ökar och där den ene föräldern stämmer den andre i hopp om ensam vårdnad. Man ska veta att en vårdnadstvist (som naturligtvis kan vara ytterst nödvändig också – vid hot, våld, övergrepp och annat) inte kommer att utesluta den andra föräldern; något som många verkar tro.

Vinner man vårdnaden som mamma så innebär det full makt över barnen och där man kan bestämma om pappans fortsatta del i deras liv. Så verkar många resonera och söker därför ensam vårdnad som någon typ av hämnd eller maktdemonstration.

Faktum är emellertid att vår umgängesrätt fortfarande gäller och att mamman – trots att hon har ensam vårdnad – inte kan utesluta pappan från barnens liv och framtid. Däremot får pappan inte vara med och fatta viktiga beslut gällande barnens framtid. Umgängesrätt står dock kvar – och i och med att många går in i en vårdnadstvist med syfte att utestänga den andra föräldern så skulle vi mana till eftertanke.

Samarbetssamtal löser upp knutar

Bättre är att försöka hitta en lösning genom andra vägar och där man kanske får ta hjälp med att sätta ihop ett tydligt schema gällande barnens tid hos respektive förälder, när hämtning och lämning ska ske samt hur kommunikationen kan förbättras mellan föräldrarna – mail, sms eller andra lösningar där fysisk kontakt inte behöver ske.

Ett samarbetssamtal hos kommunen brukar lösa upp väldigt många knutar gällande det framtida umgänget och logistiken kring allt som rör barnen. Dessa är gratis och föregår alltid en skilsmässa. Från rättens sida ser man alltid att barnens bästa är fortsatt gemensam vårdnad och lika stort umgänge med både mamma och pappa. Där är samarbetssamtal en viktig nyckel. Här kan du läsa mer om umgängesrätt: https://www.umgängesrätt.com.

Det är nog ingen av oss som kan tänka oss in i den situation som har lett till att någon flyr från sitt hemland, och väljer att smugglas in i ett land genom att sitta i ett trångt utrymme i en lastbil. Ändå är det tusentals människor som gör så, och ännu många, många fler som flyr till sina grannländer, och väljer att bo i ett tält, tätt, tätt sammanpackade med andra främlingar. De har flytt från sina hem, sina jobb, och har bara tagit med sig en liten väska med det allra mest nödvändiga.

De allra flesta stannar kvar

Det var bland annat om detta som professor Hans Rosling försökte beskriva medan han ännu levde. Även om det kommer många flyktingar hit till vår kalla Nord, är det så många fler som stannar kvar i någon av de många länder som gränsar till oroshärdar och krig. Vi människor lyfter sällan blicken högre än den egna naveln och riskerar tro att det bara är Sverige som tar emot flyktingar som söker asyl. Och de som söker asyl har verkligen skäl att göra så. Så annorlunda är vi inte, vi människor att vi känner lockelse att smugglas i en trång lastbil och tar oss över Medelhavet i en gummibåt som riskerar att sjunka om det inte vore för att de är desperata. Däremot, kan vi inte ta emot alla. Tyvärr måste vi välja och räkna med att det finns andra länder som tar emot flyktingar.

Många blir inte trodda i Sverige

När de sedan kommer hit och söker asyl, ska rätten till den prövas. Här är det Migrationsverket som ska pröva den rätten. Tyvärr är det många som inte blir trodda när de berättar att de har flytt sitt hemland, på grund av en diktatorisk regim som godtyckligt bestämmer om de ska få leva eller inte, att de har flytt från missiler som har slagit ner i deras stad. Om de missilerna eller den diktatoriska regimen inte står omtalad på Utrikesdepartementets hemsida, väljer Migrationsverket att inte tro  på de människornas berättelser och väljer i stället att utvisa dem, många gånger till ett land, de aldrig någonsin har satt sin fot i.

Även flyktingar har rättigheter

Här är det mycket viktigt att de människorna som kommer till Sverige får en rättssäker prövning, för alla människor som flyr sina hemländer har rätt att söka asyl, även om de inte har rätt att bli beviljade det. Däremot är det en mänsklig rättighet att fly, söka asyl och få sin sak prövad i det nya landet. Det är det även enligt svensk lag. Var och en som hyser ”en välgrundad fruktan” för sitt liv och sin säkerhet har rätt att bli beviljade asyl i Sverige. Dessvärre blir människorna inte trodda när de berättar om den egna situationen eller deras livssituation i sitt hemland. För att de ska få uppleva en rättssäker asylprocess är det viktigt att de får hjälp av en advokat som kan hjälpa dem få en rättvis prövning. Som tur är finns det välutbildade advokater som kan hjälpa dem genom en sådan rättsprocess och prövning i domstol.

Man måste inte vara kriminell för att behöva en offentlig försvarare. Det räcker med att man är misstänkt för att ha begått en kriminell handling, men det vet man ju inte innan rättegången har varit. 

Det är först efter det som man vet om någon som misstänks för att ha begått en kriminell handling, som man vet att den personen faktiskt är kriminell. Råkar man då ha varit på fel plats vid fel tidpunkt eller råkar ha bekanta som är fel för en, kan man råka bli misstänkt. Medan polisutredningen pågår är det av allra största vikt att ha en offentlig försvarare som hjälper en igenom den utredningen.

Viktigt med offentlig försvarare som tar vara på misstänktas rättigheter

Även misstänkta och alla som faktiskt är kriminella har rättigheter. Detta för att säkerställa en rättssäker process medan man letar efter den som faktiskt har gjort sig skyldig till ett brott. I en domstol, under en rättegång, är det bevisen för att en person ska ha begått kriminella handlingar som ska värderas och som någon ska bli dömd efter. För att döma någon till ett fängelsestraff, ska bevisen vara så överväldigande att de är bortom ”rimligt tvivel” att den personen är skyldig.

Detta gör att åklagare har skyldigheter att se till att bevis tas fram som är just så överväldigande och ”bortom rimliga tvivel” att personen är skyldig och ska dömas antingen till böter, samhällstjänst eller fängelse. Först efter en sådan rättsprocess kan man kalla någon kriminell.

Advokat är en skyddad titel

En offentlig försvarare är en utbildad advokat, och därmed en väl utbildad person med universitetsexamen inom juridik. En sådan person måste mycket väl känna till lagen, och hur man tillämpar den. En offentlig försvarare måste vara lojal mot sin klient. Det ingår om man är medlem av Advokatsamfundet, vilket man måste vara för att få kalla sig advokat. Titeln advokat är därmed en skyddad titel. Vem som helst får inte kalla sig det. Och är man medlem i Advokatsamfundet måste man hålla sig till deras regler.

Men inte alla advokater är duktiga advokater. Det skiljer sig ganska mycket mellan dem som är kreativa, duktiga på att kunna ta fram bevis som talar mot det som polisen lägger fram som sina bevis för att någon skulle kunna dömas skyldig till det brott som de påstår. Dessvärre har vi sett i alldeles för många fall att polisen tidigt i en utredning bestämmer sig för hur saker och ting förhåller sig och väljer att bortse från sådant som motsäger deras teori och bejakar endast faktorer som stöder deras teori, som de har antagit innan de ens har hunnit leta efter brevis.

Poliser gör klantiga utredningar

Senast det hände, är fallet med mordet på den rumänske tiggaren Gica, i Husqvarna. Polisen gick miste om mycket värdefulla, tekniska bevis som kontaminerades genom att polisen bedömde dödsfallet som ”en naturlig död” och inte det mord det faktiskt var. Det var först när filmer på en pojkes mobil dök upp, som åklagaren förstod att det var frågan om ett misstänkt mord. Därmed kunde inte polis och åklagare göra en riktig utredning om dödsfallet av den rumänske tiggaren. Ibland är vissa människors död inte lika viktig som andras.