Som tur är det inte längre skamligt att vara ensam vårdnadshavare och ha barn på egen hand. Det var det ju bara för 50-60 år sedan. Det var ju så märkligt att lägga hela skulden på den kvinna som valde att behålla sitt barn – och inte göra abort, medan mannen gick helt fri från den skulden och skammen.
Men idag finns det ingen skam längre med att vara ensam förälder. Har det att göra med att vi klarar av den saken ensam, rent ekonomiskt? Kanske det beror på kvinnans frigörelse; hon kan arbeta och försörja sig själv och sitt barn. Ingen behöver längre försörja henne, hon klarar av det galant på egen hand.
Alva Myrdal lade grunden för den ensamstående mamman
De flesta mammor som faktiskt kan arbeta har nog Alva Myrdal och den politik som hon arbetade för att tacka. Det var nämligen hon som såg till att bygga ut förskoleverksamheten för alla dagens mammor som numera kan lämna sina barn på dagiset och gå till jobbet hon med. Den ensamstående mamman för 100 år sedan kunde helt enkelt inte gå till något arbete – vem skulle ta hand om hennes barn medan hon var borta på sitt arbete? På så sätt var hon bunden till sitt barn under minst 7 år tills barnet kunde börja i skolan och vara där fram tills hon kunde komma tillbaka hem och ta hand om sitt barn på kvällen.
Början på den självständiga kvinnan
Att bygga ut förskoleverksamheten (som länge hette dagis förut) är hela grunden för den självständiga kvinnan. Fortfarande är hon ju bunden till sitt barn, men endast under barnets första år, innan barnet kan börja vistas på dagiset, förskolan eller hos en dagmamma. Och nu har vi redan flera generationer som har vuxit upp på dagis – och inte blev det fel på oss heller. Vilken framgång för den ensamma mamman!
