Att på konstgjord väg förbättra sitt utseende, det vill säga att genomgå olika typer av behandlingar antingen kirurgiskt eller med olika för syftet tillverkade medel, kort sagt – skönhetsingrepp, har förekommit ganska länge. Som med mycket annat är det kändisar av olika slag, framför allt filmskådespelare och popartister, som gått i bräschen och fått efterföljare i de mer eller mindre breda folkdjupen. Att leva ett liv i offentligheten kostar på; man är ständigt betraktad och bedömd, och går med tidens gång från att vara ung, slät och vacker oundvikligen mot ålderdomen med allt vad det innebär av insjunkna käkben, gråa hår och hängande hud lite överallt. Det börjar bli svårt att få roller som skådis eller att räknas som relevant i den evigt skiftande musikindustrin.

Läkarna kommer till undsättning

Till dessa celebriteter, kanske mest kvinnor men även en del män, har läkare genom åren sträckt ut en hand och erbjudit förnyad ungdom genom kirurgiska ingrepp i olika storleksordning. Så kallade ansiktslyft, fettsugningar, hårtransplantationer och en rad andra artificiella kurer för skönhet har blivit vardag för dessa kändisar. Knappt någon blir längre förvånad av att se sjuttio- och åttioåringar som inte ser äldre ut än fyrtio.

Först fördöma, sedan tolerera

Det är med skräckblandad förtjusning vi har sett detta genom åren, men vi har gradvis också vant oss. Det har ganska länge ansetts som en självklarhet att kändisar gör skönhetsingrepp – orsakssambandet mellan evig ungdom och kändisskap är etablerat. Värre har det varit för de ”vanliga dödliga” människor (återigen främst kvinnor) som gett sig på att försöka se yngre och vackrare ut genom ett skönhetsingrepp. Dessa kvinnor har anklagats för att bidra till den ökade ytligheten och upplevda självcentreringen i samhället och har fördömts unisont av alla som ansett sig stå över sådan vulgär fåfänga.

Men sakta men säkert har perspektivet förskjutits, som det ju alltid gör. I takt med att fler och fler människor lagt sig på operationsbordet, män som kvinnor, unga som gamla, har det blivit alltmer accepterat att till exempel göra en fettsugning eller att strama upp ansiktet. Och skönhetsindustrin har under denna tid också rört sig åt ett mer seriöst, vetenskapligt håll. Fler och fler ställer krav på att den som utför ingreppen ska vara erfaren och certifierad; halvtaskiga resultat accepteras inte och felmarginalerna krymper. Det finns fortfarande oseriösa aktörer, men en skönhetsklinik i Stockholm idag blir inte långlivad om man inte kan visa upp papper och vitsord på att man bedriver en professionell och seriös verksamhet.

Är fillers den sista utposten?

I Stockholm har det den senaste tiden blivit alltmer populärt med så kallade fillers, medel man injicerar under huden för att skapa volym och återfukta huden. Särskilt vanligt har det varit att göra läppförstoringar med fillers, vilket ger ett ganska karaktäristiskt utseende åt den behandlade personen, som av elaka tungor kallats ”duckface”. Det många däremot inte vet är att metoden använts på långt fler än de som går runt med jättelika plutmunnar. De flesta behandlingar med fillers ger ett mycket subtilt resultat som knappast syns. I läppar men även i övriga ansiktet är fillers en bra metod för att skapa volym och släta ut rynkor och ojämnheter. Både män och kvinnor genomgår behandlingar med fillers. Effekten vara ungefär ett halvår, sedan kan man återupprepa behandlingen om man vill.

Vägen till acceptans

Människor (läs fortfarande kvinnor!) som ”gör läpparna” med fillers får fortfarande utstå hån och moralkakor från samhället, men naturligtvis kommer även detta fenomen att med tiden bli accepterat och mer eller mindre vanligt. Det tycks naturligt för oss människor som grupp att racka ner på det som är nytt och anses ”över gränsen”, men snart står vi där själva i kön till kliniken och väntar på våra fillers. De kvinnor som använder fillers idag gör det inte för att de vill göra något extremt, utan för att de tycker att det är snyggt och de känner sig fina. Vad samhället i övrigt tycker om det struntar de blankt i. En befriande attityd som ger hopp om framtiden.