Arkitekter har ett något skamfilat rykte bland så kallat ”vanligt folk”. Den gängse bilden av en arkitekt, framför allt utanför Stockholm, är en arrogant typ som tror sig veta mer än andra och ritar byggnader som mer verkar vara monument över sitt ego än en vettig plats att bo på. Att arkitekten vet mer än andra om arkitektur är dock sällan diskutabelt, en arkitektutbildning är trots allt på fem år, och på den tiden hinner man lära sig en hel del både om arkitekturhistoria, byggnadsdesign, konstruktion, hållbarhet etc.

Ska arkitekter bara rita vackra hus?

Att kalla en kunnig yrkesperson för arrogant bara för att han besitter mer kunskap än man själv gör, säger nog mer om en själv och den tid vi lever i än om arkitekten. Men är det så att många arkitekter bryr sig mer om sitt eftermäle som visionärer och banbrytare än om att faktiskt rita hus som folk tycker är vackra och bekväma att bo i? Och är i så fall det sistnämnda verkligen arkitektens uppdrag?

Det är inte arkitekten som bestämmer

Det är svåra frågor som inte har några entydiga svar. Sant är att arkitekter, liksom alla människor som sysslar med att skapa, gärna vill befinna sig i framkanten av sitt gebit, och därför gärna gör en del vågade val när de presenterar nya idéer. Dock är det så att en arkitekt, som ritar för ett större projekt, inte har råd att ta ut svängarna hur som helst. Innan en arkitektskiss blir godkänd och man kan börja bygga, måste den först granskas av politiker, skönhetsråd och en rad andra instanser, samt dessutom kunna överklagas av allmänheten. I slutändan är det inte så mycket arkitekterna som bestämmer hur staden ser ut, utan snarare beslutande politiker, granskningsnämnder och nyss nämnda allmänhet. En arkitekt måste anpassa sig efter de krav och ideal som finns, annars blir hen inte långlivad i branschen.

Det Stora Verket

Vid enstaka större projekt, som till exempel ett nytt kulturhus, museum eller liknande, vill dock de flesta, både politiker och allmänhet, att byggnaden ska sticka ut och ”säga någonting”. Och det är denna typ av projektuppdrag som de flesta arkitekter drömmer om; att få rita en officiell byggnad som människor kan beundra och njuta av i generationer och förknippa med ens namn. Exempel på sådan byggnader finns det så klart gott om i Stockholm, några är Stadshuset (Ragnar Östberg), Stadsbiblioteket (Gunnar Asplund) och Kulturhuset (Peter Celsing).

Tiden ger oss perspektiv

I likhet med de ovan nämnda herrarna vill de flesta arkitekter skapa arkitektur som människor tycker om, men som samtidigt har ett högt arkitektoniskt värde. Det är också så att byggnader kanske först möts med skepticism, men sedan alltmer accepteras som tilltalande. Så är det med all form av konst, vi lär oss sakta men säkert att acceptera och till slut tycka om det som vi först uppfattat som konstigt eller till och med frånstötande. Men för att ett verk ska kunna genomgå en sådan perspektivförskjutning krävs att det har ett konstnärligt värde. Och här måste vi förlita oss på arkitekternas talang och expertis.

Läs mer: https://www.arkitektstockholm.biz.