Toleransprojektet.se

För mer tolerans i arbetsliv & skola

tolerans i skolan

Månad: september 2018

Gravstenar hjälper oss att minnas

Tyvärr så kommer vi alla att drabbas av sorgen innebärande att en närstående avlidit. Döden är en del av livet och oavsett hur gammal man är så handlar det om en direkt smäll då beskedet väl ges. Man hamnar i en slags chock, minnena sköljer över en och man måste få en chans att sörja och minnas personen som avlidit.

För ett barn så kan det handla om någonting abstrakt. Ena sekunden så finns personen där – nästa sekund är personen borta. Tänker man efter så är det inte mindre abstrakt för oss vuxna, men vi har åtminstone hunnit sätta oss i hur man kan ta sig vidare och vi har genom åren hunnit lära oss hur man agerar efter att en närstående gått bort. Frågan är hur man som förälder ska agera inför sina barn; hur kan man förklara döden och hur man sätta finger på sina egna känslor?

Det är inte helt lätt. Vi agerar alla olika; det finns ingen A-B-C-mall att följa gällande sorg och reaktioner. Vissa gråter okontrollerat, andra är mer återhållsamma medan en tredje person på utsidan ser direkt oberörd ut.

En sak dock: låt ditt barn förstå dina känslor. Låt barnet vara med och stäng det inte ute. Förklara – i den mån det är möjligt – vad döden innebär och försök att förklara varför du är så ledsen som du är. Det skapar en intimitet mellan dig och ditt barn; du blir mänsklig på ett helt annat sätt och du visar ditt barn att det är okej att sörja. Att sörja en annan person är en viktig del av livet.

Besök kyrkogården och visa släktens gravstenar för dina barn

I takt med åren så blir sorgen mindre påtaglig och istället så ersätts den känslan ofta av saknad där ett behov av att prata av sig kan uppstå. Vi har en begravningsplats som en slags station där vi kan besöka en avliden person och få denna levande igen. Genom att vi använder gravstenar så får vi också någonting fysiskt att samlas kring, sätta oss ned, tända ett ljus och plantera någon blomma.

Det är vackert och det är även det någonting som man med gott samvete kan låta barnen ta del av. Besök kyrkogården, visa alla gravstenar, peka ut de som tillhör släkt och vänner och berätta lite om alla såsom du minns dem.

Gravstenar och den unika miljön på Skogskyrkogården

Ur en mindre personlig aspekt så kan man också besöka en kyrkogård tillsammans med sina barn och ge dem en chans att se – och känna – tystnaden och lugnet. Att exempelvis besöka Skogskyrkogården i Stockholm under Allhelgonahelgen är mer än att bara visa respekt för de döda: det är en unik upplevelse där döden och livet står bredvid varandra på ett extremt påtagligt sätt.

Den unika arkitekturen signerat Gunnar Asplund, alla gravstenar av olika former och storlekar, ljusen, alla människor som rör sig långsamt med sänkta huvuden och den påtagliga tystnaden – trots närheten till Nynäsvägen. Skogskyrkogården är en unik plats; även om man inte har släkt som ligger begravda där. Ett besök där tillsammans med barnen är verkligen att rekommendera.

Läs mer om gravstenar: http://www.gravstenar-stockholm.se.

LEI-kod ger en säker handel

Hur kan man kräva att våra barn ska sköta sig och hålla sig inom de regler vi sätter upp om vi som vuxna inte klarar av det? Det är inte ovanligt att se att vissa vuxna tänjer gränser, balanserar på slaka linor och plötsligt befinner sig på fel sida av vad som är lagligt – eller åtminstone i ett väldigt dunkelt gränsland. En del i det civila och en del i sina yrkesliv.

Här talar vi inte om de föräldrar som valt den kriminella banan – vi talar om de som arbetar inom områden där frestelserna kan bli för stora och där ofta pengar är den rena drivkraften. Var finns det då mest pengar att hämta? I finanssektorn, så klart.

Det man kunnat se efter den omtalade och omskakande finanskrisen för tio år sedan är intressant. Dels så handlade det om ett omfattande fusk, det handlade om manipulation och det handlade om rena rama luftslott som kom att drabba den enskilde individen. Dels så visade det sig också att det var extremt svårt att reda ut vem som gjort vad, i vilken omfattning man varit inblandad samt hur mycket man visste om alla transaktioner och affärer egentligen.

Krav på LEI-kod för företag

Det senare är extra intressant för ur den aska som blev kvar så föddes också en idé som vi nu fullt ut har implementerat vid den globala handeln gällande värdepapper, aktier, derivat och obligationer – att använda en LEI-kod. Som företag måste man idag använda en LEI-kod för att kunna handla med exempelvis värdepapper. Detsamma gäller juridiska personer och – till viss del – enskilda firmor. Det senare gäller de som har en årlig omsättning som överstiger 3 miljoner kronor.

Förenklat så är en LEI-kod en personlig signatur som ska användas vid handel av det vi ovan gick igenom. Om man inte har någon LEI-kod så kan man heller inte genomföra affärer med exempelvis värdepapper. Varje kod är unik och alfanumerisk – bestående av 20 siffror. Den går inte att kopiera och det krävs att alla parter i en affärsuppgörelse använder sin personliga kod för att den ska kunna genomföras.

LEI står för Legal Entity Identifier och är alltså ett väldigt effektivt verktyg – för exempelvis Finansinspektionen – att använda sig av vid misstanke om brott. Även det enskilda företaget har fördelar av LEI-kod. Detta genom att kunna se sin affärshistorik på ett enkelt sätt och dels också genom att man får en vetskap om att den handel man bedriver sker på ett schysst och rättvist sätt – utan att exempelvis någon part har ett dolt monopol inom området. Läs med om LEI här.

Registrera LEI online

Det tar ungefär 2-4 dagar för ett företag att erhålla en LEI-kod. Först krävs dock en registrering och en betalning. Det kan göras online av speciella försäljare och det är även möjligt att göra hos sin bank.

Kostnaden varierar så det kan vara en sund idé att undersöka prisbilden innan man registrerar sig. Omkring 100 dollar får man dock räkna med att det kostar. Detta exklusive moms. Vi ska även tillägga att man årligen måste registrera sig för nya koder.

Tar modern arkitektur hänsyn till människan?

Arkitekter har ett något skamfilat rykte bland så kallat ”vanligt folk”. Den gängse bilden av en arkitekt, framför allt utanför Stockholm, är en arrogant typ som tror sig veta mer än andra och ritar byggnader som mer verkar vara monument över sitt ego än en vettig plats att bo på. Att arkitekten vet mer än andra om arkitektur är dock sällan diskutabelt, en arkitektutbildning är trots allt på fem år, och på den tiden hinner man lära sig en hel del både om arkitekturhistoria, byggnadsdesign, konstruktion, hållbarhet etc.

Ska arkitekter bara rita vackra hus?

Att kalla en kunnig yrkesperson för arrogant bara för att han besitter mer kunskap än man själv gör, säger nog mer om en själv och den tid vi lever i än om arkitekten. Men är det så att många arkitekter bryr sig mer om sitt eftermäle som visionärer och banbrytare än om att faktiskt rita hus som folk tycker är vackra och bekväma att bo i? Och är i så fall det sistnämnda verkligen arkitektens uppdrag?

Det är inte arkitekten som bestämmer

Det är svåra frågor som inte har några entydiga svar. Sant är att arkitekter, liksom alla människor som sysslar med att skapa, gärna vill befinna sig i framkanten av sitt gebit, och därför gärna gör en del vågade val när de presenterar nya idéer. Dock är det så att en arkitekt, som ritar för ett större projekt, inte har råd att ta ut svängarna hur som helst. Innan en arkitektskiss blir godkänd och man kan börja bygga, måste den först granskas av politiker, skönhetsråd och en rad andra instanser, samt dessutom kunna överklagas av allmänheten. I slutändan är det inte så mycket arkitekterna som bestämmer hur staden ser ut, utan snarare beslutande politiker, granskningsnämnder och nyss nämnda allmänhet. En arkitekt måste anpassa sig efter de krav och ideal som finns, annars blir hen inte långlivad i branschen.

Det Stora Verket

Vid enstaka större projekt, som till exempel ett nytt kulturhus, museum eller liknande, vill dock de flesta, både politiker och allmänhet, att byggnaden ska sticka ut och ”säga någonting”. Och det är denna typ av projektuppdrag som de flesta arkitekter drömmer om; att få rita en officiell byggnad som människor kan beundra och njuta av i generationer och förknippa med ens namn. Exempel på sådan byggnader finns det så klart gott om i Stockholm, några är Stadshuset (Ragnar Östberg), Stadsbiblioteket (Gunnar Asplund) och Kulturhuset (Peter Celsing).

Tiden ger oss perspektiv

I likhet med de ovan nämnda herrarna vill de flesta arkitekter skapa arkitektur som människor tycker om, men som samtidigt har ett högt arkitektoniskt värde. Det är också så att byggnader kanske först möts med skepticism, men sedan alltmer accepteras som tilltalande. Så är det med all form av konst, vi lär oss sakta men säkert att acceptera och till slut tycka om det som vi först uppfattat som konstigt eller till och med frånstötande. Men för att ett verk ska kunna genomgå en sådan perspektivförskjutning krävs att det har ett konstnärligt värde. Och här måste vi förlita oss på arkitekternas talang och expertis.

Läs mer: https://www.arkitektstockholm.biz.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén