Toleransprojektet.se

För mer tolerans i arbetsliv & skola

Månad: april 2018

Starta en replokal i Stockholm där musiker från många kulturer kan mötas

Musik är ett fantastiskt medium för att sammanföra människor från olika kulturer. Musikaliska möten kan se ut hur som helst, och resultatet blir nästan alltid någonting unikt. Man kan likna musik med sina olika beståndsdelar vid ett pussel där varje bit passar in i den andra. Varje musiker bidrar med sin bit och den färdiga bilden blir alltid något som ingen riktigt hade kunnat förutspå.

Slutet eller öppet

Men för att musiker ska kunna mötas över klass- och kulturgränser krävs att man aktivt gör någonting åt det – en sådan process sker inte av sig själv. Stockholm är en mycket segregerad stad och det är svårt nog som det är för musiker att hitta ställen att öva på. De flesta bildar band med sina kompisar för att försöka efterlikna ett sound de gillar. De repar i garage eller större replokalskomplex och är nöjda med att vara ett litet gäng mot världen, relativt ointresserade av inblandning utifrån.

Men så finns det de som söker efter nya musikaliska utmaningar, som inte är rädda för att experimentera och hitta nya vägar. Ofta hittar de likasinnade på nätet och utbyter idéer och erfarenheter där. De mest spännande musikaliska mötena sker i den virtuella världen.

En ny mötesplats

Men tänk vad mycket musikalisk skaparkraft som skulle kunna släppas lös om man skapade en mötesplats för alla dessa ”lösa trådar”, som inte vill bekänna sig till någon speciell sorts musik utan är öppna för det nya och oväntade. En replokal (eller helst flera replokaler) med den uttalade ambitionen att inte vara för just band utan mer en plats att jamma på. Det ska finnas all nödvändig utrustning både för att repa, spela in och spela live; man kan ha en scen där det finns bar och man kan bjuda in publik. Instrument från världens alla hörn ska finnas representerade. Många skulle vara intresserade av att stödja ett sådant projekt, så pengar skulle antagligen inte vara något problem.

För att locka folk till en sådan mötesplats skulle man göra reklam i skolor och på arbetsplatser överallt i Stockholm, från Karlaplan till Masmo, från Hässelby till Gullmarsplan, från Akalla till Djurgården. Intresset skulle bli enormt tror vi. Ett projekt för tolerans och öppenhet, men utan moraliska pekpinnar. Bara en plats där folk i lugn och ro kunde träffas över en kaffe eller en öl, börja spela, bjuda in varandra och skapa nya musikaliska fusioner.

Gör det själv

För den som inte vill eller orkar vänta på att ett sådant projekt ska bli verklighet återstår bara att kavla upp armarna och själva ta itu med problemet. Fixa en lokal i ditt kvarter och bjud in all möjliga typer av musiker från olika musikaliska och kulturella bakgrunder. I grund och botten är det så den mest fantastiska musiken skapas – genom oväntade möten och genom att mixa musikaliska element från helt skilda håll.

Har du svårt att hitta en bra replokal i Stockholm finns sådana i till exempel Fryshuset, även om kön dit är väldigt lång och den reptid man får är högst begränsad. Det finns även replokalskluster lite varstans i innerstan, till exempel på Söder och på Gärdet. Vill man ha obegränsat med tid är det så klart alltid bäst att försöka hitta ett eget kontrakt, men då blir det såklart mycket dyrare, plus att man alltid löper risk att bli utslängd på grund av att värden vill upplåta lokalen till något mer lukrativt än musik.

Till sist

Är du på jakt efter något nytt – ta tillfället i akt och tänk utanför din invanda krets och ditt eget musikaliska landskap, blanda friskt mellan stilar och människor och skapa ny, unik musik tillsammans med dem.

Att särbehandla sina barn i testamentet

Arvstvister är tyvärr mycket vanliga efter en persons frånfälle. Kvarvarande barn, som bråkar om hur arvet ska delas upp, är den vanligaste orsaken. Har ett testamente skrivits kan den avlidne i det specificerat att ett av barnen ska ha mer eller mindre än de andra. Detta ger oftast upphov till sårade känslor, bråk och förtvivlan. Som barn kan det kännas hemskt att inse att ens förälder särbehandlar något av syskonen och att man själv får mindre.

Dock ser alla familjesituationer olika ut, och även om en arvinge känner sig förfördelad kan det finnas en naturlig orsak till att arvet fördelats olika, till exempel att ett av syskonen hjälpt till mer eller tagit hand om föräldrarna på ålderns höst. Sådant brukar accepteras olika inom olika familjer, vissa tycker att det är självklart att ett av syskonen ska ha mer av arvet om det varit mer engagerat i föräldrarna, andra reagerar med ilska och känner sig kränkta. Ytterst har det väl att göra med hur den avlidne själv uppfostrat sina barn.

Arvslott och laglott

Även om ett av syskonen skulle få mer eller mindre än de övriga, kan ett barn aldrig göras helt arvslöst. Man har alltid rätt till sin laglott. En laglott är hälften av arvslotten, dvs det som varje barn ärver om inget testamente finns. Så här ser det ut:

Om en avliden person har två barn, och efterlämnar hundra tusen kronor, är barnens arvsrätt hälften var, dvs 50 000:-. Den avlidne kan i ett testamente beslutat att pengarna ska gå till det lokala näringslivet eller till något välgörande ändamål, eller till en god vän, men han kan inte testamentera bort alla pengarna. Barnen har alltid rätt att få ut hälften av sin arvslott, laglotten; i detta fall 25 000:- var. Det lokala näringslivet får nöja sig med 50 000:-

Särbehandling

Vill den som skriver sitt testamente av någon anledning särbehandla sina barn, kan han som mest ge det ena barnet 75 000:- och det andra 25 000:-, alltså laglotten. Vill man att det förfördelade barnet ska kunna gå vidare efter detta utan känslor av svek och förtvivlan bör man kanske också ha talat med barnet om detta innan, eller åtminstone skriva i testamentet varför fördelningen ser ut som den gör.

I vissa familjer bryts kontakten mellan föräldrarna mer eller mindre permanent. I dessa fall har kanske barnen lättare att förstå varför man får mindre än övriga syskon, även om brytningen skedde på föräldrarnas alternativ.

Rättvisa och orättvisa

Alla familjerelationer ser olika ut, och varför någon väljer att dela upp pengarna olika mellan barnen går aldrig att svara på rakt ut, om den avlidne inte själv förklarat anledningen. Alla efterlevande kan ha sina teorier, men de är ofta färgade av känslor av svek och negativa tankar. För en utomstående går det knappast att tala om rättvisa och orättvisa i dessa situationer. Alla håller sig med en egen version av sanningen.

En sak man kan vara ganska säker på är dock att det sällan sker på grund av elakhet. En mycket troligare förklaring är att föräldern känt sig försummad och oälskad av barnet. Ur ett barns perspektiv är det lätt att tro att en förälders kärlek går opåverkad genom hela livet hur man än beter sig, men sanningen är att föräldrar också är människor. Visst vill man som förälder höja sig över känslorna och erbjuda en villkorslös kärlek, men i verkligheten är det svårt. Till slut kan dessa känslor leda till att man vill markera genom att förfördela den man känner sig försummad av. I alla avseenden är det dock alltid bäst att i ord förklara sina känslor så snart man kan, och inte vänta tills det är dags att skriva sitt testamente.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén