Toleransprojektet.se

För mer tolerans i arbetsliv & skola

Välkommen till Toleransprojektet.se!

Idag är det viktigare än någonsin med aktivt arbete för att motverka intolerans och rasism i samhället. Toleransprojektet.se är en sida som verkar för kulturell och etnisk mångfald i Sverige. Vi  vill bidra till att människor ska kunna kommunicera och lära av varandra för att skapa ett samhälle där alla får plats.

Tolerans handlar om mer än integrering av invandrare och flyktingar i samhället. Det handlar också om tolerans för olika sexuella läggningar och även om att skapa bättre förutsättningar för funktionshindrade att kunna ta del av samhället till fullo.

Här på sidan kommer vi att prata om olika initiativ som främjar tolerans och mångfald i skola och arbetsliv, samt ute i samhället i stort. Har du ett bidrag? Då är du varmt välkommen att kontakta oss!

lyckad integration skola

En portal för integration i ett nytt land

Integrationsfrågan har varit mycket omdiskuterad i Sverige i många år och kritiken mot de styrande har ofta varit hård: varför är det så svårt att komma in i samhället och varför görs det så lite?

Att få ett arbete är det kanske viktigaste steget för att en person med bakgrunden i ett annat land ska få en ingång till det nya landet. Men arbetslösheten är fortsatt hög bland vissa invandrargrupper vilket leder till stora sociala problem i många utsatta områden.

Men långt ifrån allt är mörkt, de finns ljus i integrationsmörkret. Ett lyckat exempel från Norrköping är Portalen, en verksamhet som innebär att man ger hjälp till människor som vill studera eller arbeta.

Projektet har sedan starten 2011 hjälp många nyanlända att komma in i samhället, och kön för att få vara med är lång.

portalen norrköping entré

Utbildning och språket är nyckeln

Hur fungerar då projektet som har blivit så lyckat att det börjar tas efter i flera delar av landet?

Utbildning är grunden för projektet. Stöd och undervisning i svenska språket är centralt, men det handlar också om att lära sig mer om det svenska samhället, vars byråkrati och oskrivna lagar kan vara ett svåröverstigligt hinder.

Projektet handlar också om att motivera deltagarna att börja plugga eller jobba för att nå målet att komma ut bidragsberoendet och bli självförsörjande. I Norrköping har 250 av de 900 personer som deltagit i projekt fått jobb eller en praktikplats att utvecklas på.

personal på Portalen i Norrköping

Flera myndigheter samarbetar

Norrköpings kommun står bakom projektet, tillsammans med bland annat Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och ABF. Två personer är heltidsanställda och flera volontärer är med och arbetar i projektet för att förverkliga nya svenskars möjligheter att etablera sig i samhället.

– Portalen vill erbjuda en mötesplats och stöd i att lära sig den svenska koden och språket och komma in i ett sammanhang, säger Cecilia Karlsson Portalens ledningsgrupp i en intervju med SVT.

Språket är som sagt i fokus i detta lyckade integrationsprojekt. Det intygar Lina Makansi, utbildad arkitekt som kommit till Sverige från Syrien och har svårt att hitta jobb till en början. Portalen är en början till ett nytt liv för Lina.

– Det verkade svårt i början att anpassa sig till det svenska samhället. Men det är viktigt och det första steget är språket, säger Lina till SVT.

Portalen har blivit så pass framgångsrikt att det kommer att få fortsätta minst fram till 2018. Planerna för framtiden är att Projektet ska knytas närmare de boende i stadsdelen Hageby i Norrköping. Att på ett tydligare sätt bli en del av medarbetarnas liv.

– Drömmen om framtiden är att bli ett ”community house”, ett hus för människor som bor här, säger verksamhetsledaren Natailila Bonilla.

pojke står bakom staket

Stigma när barn tas om hand via LVU

Att tvångsomhänderta ett barn enligt LVU är ett av de allvarligaste ingrepp som staten kan göra mot familjen och är någonting som kan förändra framtiden för barn och vårdnadshavare för alltid. Lagen om vård av unga, eller LVU, är till för att skydda barnens rättigheter och garantera att inga barn far illa.

Utredningen som föreligger ett omhändertagande görs av socialtjänsten och ska på ett fullgott sätt redogöra för de faktiska förhållanden som råder mellan barn och vårdnadshavare. Nyligen publicerade undersökningar visar dock på att det ibland kan förekomma brister i socialtjänstens utredningar vilket föranleder frågan om hur pass säkert ett beslut om LVU är i själva verket.

Starkt stigma för de inblandade i LVU-processer

Det vi vet idag är att det är oerhört stigmatiserande för såväl barn som vårdnadshavare att ett barn omhändertas enligt LVU. Det kommer för alltid att ha en påverkan på deras liv och kan verka hämmande på såväl livsenergi, arbetsliv, skolgång etc. Ofta ligger det en grad av psykisk sjukdom eller missbruksbild i grunden för beslutet och det kan ibland visa sig vara så att socialtjänstens tröskel för vad som är skälig grund för ett omhändertagande är lägre i just dessa fallen där detta förekommer.

Självklart kan det vara skadligt för ett barn att växa upp i en miljö med missbruk och psykisk ohälsa men det borde ligga i statens intresse att se till den stora bilden och försöka hjälpa till med att få personen i fråga ur den onda cirkeln som denne befinner sig i.

LVU -  kriminell tonåring med handfängsel

Anledningen till att unga idag omhändertags enligt LVU är i sjuttio procent av fallen brister i hemmiljön och i tjugofem procent av fallen beror omhändertagandet på barnets egna beteende. Ju yngre ett barn är, desto vanligare är det att omhändertagandet beror på brister i hemmiljön. När barnet blir äldre blir det allt vanligare med eget missbruk, kriminalitet och lösdriveri som orsaker till omhändertagande. Den största gruppen som omhändertas är mellan femton och sjutton år gamla.

Svårtolkad statistik

Anledningen till att vi inte hör så mycket om den här typen av statistik är att det ofta är svårt att tolka uppgifterna från socialstyrelsen. Det kan ibland handla om att det finns många anledningar till ett omhändertagande och då kan det vara svårt att veta vad man bör sätta som huvudanledning.

Att vi idag då mestadels hör om tvångsomhändertaganden på grund av brister i hemmiljön gör att det lätt kan bildas ett stigma kring psykisk ohälsa och missbruk. Inte i alla fall där detta förekommer föreligger det god nog anledning för ett omhändertagande. Men bilden i media tippar lätt över och kan därmed även ha en viss påverkan över socialstyrelsens beslut. Det är viktigt att vi tar dessa frågor på allvar och att alla arbetar tillsammans för att ge barn och vårdnadshavare den rättssäkerhet de förtjänar.

pojke från Afghanistan gömmer sig

Ensamkommande utesluts ur samhället

De ensamkommande flyktingbarnen har varit i centrum av debatten länge, men under den senaste tidens flyktingkatastrof har tonläget kring barnen, mestadels pojkar, varit högre än någonsin.
Forskare slår nu larm om att stigmatiseringen av pojkarna skapar nya problem. De pekas ut som sämre människor som riskerar att hamna utanför samhället.

I ett forskningsprojekt som har genomförts i Malmö har 25 ensamkommande fått göra sina röster hörda. Syftet med studien har varit att få inblick i hur pojkarna ser på sitt liv, hur de skapar ett socialt liv i ett nytt land och hur de försöker skapa sig en framtid.

Studien visar på ett tydligt sätt hur debatten kring ”de ensamkommande” har förändrats. Tidigare beskrevs gruppen som ungdomar som är på flykt från krig, men på senare tid har de porträtterats som ett hot, som potentiella förövare.

Möts av misstänksamhet

Flera av pojkarna i studien går i svenska skolan, men vill inte bjuda hem sina vänner till förläggningen, eller ens berätta att de är ensamkommande. Att ensamkommande har fått dåligt rykte är inget som pojkarna missar, de är mycket medvetna om det. De känner sig mindre välkomna än tidigare där de bor på ofta hemligstämplade HVB-hem.

Den stereotypa bilden av de ensamkommande pojkarna som hot påverkar givetvis deras liv i mycket hög grad. Visserligen berättar många av ungdomarna i de uttömmande intervjuerna att de också har mötts av mycket värme och fått stöd från många håll. Men bilden av ensamkommande som något farligt och hotfullt gör att de får svårt att hålla hoppet vid liv, det blir svårare att skapa sociala nätverk och de känner sig utpekade av människor som inte ens har träffat dem.

På flykt från krig och fattigdom

De ensamkommande har vissa saker gemensamt: de har flytt från krig eller oroligheter, de oroar sig för sina anhöriga där hemma och de utsätts ofta för misstänksamhet, rasism och rena hot. Men vad studien visar är att det handlar om helt vanliga ungdomar som är intresserade av skolan, musik och sport och drömmer om kärlek och en framtid, precis som alla andra. Den stereotypa och stigmatiserande bilden som målas upp är inte bara felaktig, utan skapar bara nya hinder för pojkarna i deras strävan att skapa sig en ny framtid i Sverige.

Studien visar att helt vanliga ungdomar har gjorts till något ovanligt.

funktionshindrad i elrullstol tar sig genom hinder

Mycket att göra för att funktionshindrade ska få jobb

Att alla ska få en plats i samhället och ha ett arbete att gå till är något som de flesta kan hålla med om. Detta gäller förstås även personer som har någon form av funktionsnedsättning. Och även om situationen har förbättrats under de senaste decennierna så är det mycket som kan göras för att funktionshindrade ska få ta plats i arbetslivet.
funktionshindrade utestängs ofta från samhällslivet
Bakom framgångssagor som Veronica Hedenmark, som trots ett svårt funktionshinder arbetat sig upp till en position som en av Sveriges mest framgångsrika företagare inom personlig assistans, så finns det många som har mötts av kalla handen, både från potentiella arbetsgivare och på arbetsförmedlingen.

Specifika krav i arbetslivet

Alla funktionshindrade i Sverige har idag rätt till personlig assistans för att klara av sina liv, men i arbetslivet ställs det en hel del specifika krav som kräver andra åtgärder.

Det finns en hel del specifika insatser som riktar sig till arbetssökande med funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga. Några av dessa är arbetslivsinriktad rehabilitering eller särskilt stöd i form av subventionerad sysselsättning.

Den subventionerade sysselsättningen innebär pengar för hjälpmedel på arbetsplatsen, en särskild stödperson och/eller ett personligt biträde. Det finns även möjlighet till särskilt stöd vid start av näringsverksamhet.

man i rullstol arbetar som mekaniker

Flera olika subventioner

Arbetssökande personer med som på grund av funktionsnedsättning har nedsatt arbetsförmåga kan erbjudas flera subventionerade sysselsättningar. Lönebidrag, offentligt skyddat arbete eller trygghets- eller utvecklings-anställning är tre varianter av subventioner. Individens arbetsförmåga avgör lönesubventionens storlek.

Målet med lönebidrag är att ge personer hjälp i utvecklingen att så småningom få ett ”vanligt” fast jobb. Det offentligt skyddade arbetet (OSA) syftar till att medverka i den enskildes rehabilitering. Arbetsförmågan ska utvecklas genom både arbete och olika utvecklingsinsatser. Målgruppen för OSA är i första hand personer med socialmedicinska funktionshinder och missbrukare.

Trygghetsanställningen innebär att individen ska få möjlighet att pröva och utveckla arbetsförmågan genom arbete och olika utvecklingsinsatser. Målgruppen är funktionshindrade vars behov inte kan tillfredsställas på andra sätt. Trygghetsanställningen har ingen bortre tidsgräns och omfattas dessutom av LAS.

En utvecklingsanställning innebär att arbetsgivare och arbetstagare kan få ett stöd på högst 100 000 kronor, men anordnare kan utöver detta också få ett bidrag. Utvecklingsanställningen pågår i tolv månader, med möjlighet till förlängning.

palestinsk kvinna i arbetsträning

Viktigt att riva fler hinder

Detta är några av de åtgärder som samhället gör för att riva de hinder som finns för funktionsnedsatta att få en anställning. Men det är långt kvar att gå – och viktigast är att informera och motverka negativa attityder mot funktionsnedsatta. Genom tolerans och öppenhet så kan Sverige få fler framgångsrika förebilder som Veronica Hedenmark.

äldre kvinna får hjälp av hemtjänsten

Hemtjänst – en väg mot ökad tolerans?

Invandringen har i och med SD:s framgångar i de senaste valen och den stora flyktingvågen blivit den mest omdiskuterade frågan i Sverige. En fråga som sällan kommer upp i debatten är hur många svenskar med invandrarbakgrund som arbetar inom hemtjänst och äldreomsorg. Och att denna kontakt mellan människor kan vara ett sätt att skapa större tolerans.

Ett problem för många nya svenskar är att utbildningen de har med sig från sina hemländer inte är gångbar på den svenska arbetsmarknaden. Men utländska utbildningar till sjuksköterska och undersköterska kan ofta ge anställning i Sverige. Det har lett till att många invandrare, inte minst kvinnor, har fått arbete inom hemtjänst och annan äldrevård. Den sektorn har blivit en inkörsport till arbetsmarknaden för många personer som annars skulle ha haft svårt att skaffa en anställning.

Utan denna arbetskraft skulle äldreomsorgen inte klara sina behov av personal.

Invandrarkvinna med två äldre

Exakt statistik saknas

Någon exakt siffra på hur många invandrare som arbetar inom svensk äldreomsorg är svårt att få fram. Men om man tittar på Uppsala kommun som ett exempel så tyder mycket på att siffran skulle vara på ungefär 20 procent, enligt siffror från SCB.

Anledningarna till detta är flera. Delvis har arbete inom hemtjänst blivit lågstatus med både hög och slitsam arbetsbelastning och låg lön. Detta gör att det blir lättare att få ett jobb för personer som annars har svårt att få en plats på arbetsmarknaden. Inom hemtjänsten ges det dessutom massor av tillfällen att träna på språket och förbättra svenskan för den som har ett annat modersmål. Eftersom många av äldre kvinna talar med sin hemtjänsthemtjänstens kunder idag har bakgrund i andra länder ses ofta invandrare som en resurs av arbetsgivaren. Inte minst med tanke på att det är vanligt att äldre personer tappar svenskan och återgår till sitt modersmål.

Möten som ökar toleransen

Även om många som börjar arbetar inom hemtjänsten möts med misstänksamhet till en början så kan möten mellan människor också öka toleransen mellan olika grupper. Hemtjänsten kan alltså på många sätt fungera som en brobyggare mellan människor. Och med tanke på ålderspyramiden, där antalet äldre antas öka explosionsartat de närmaste åren, så lär behovet av arbetskraft öka och antalet möten mellan invandrare i äldrevården och äldre personer att öka.

Barn i skolan arbetar vid datorer

När barnen hamnar i kläm

Varje år skiljer sig en stor mängd par och det händer att barn hamnar i kläm när föräldrarna inte kan komma överens om hur umgänge och vårdnad skall skötas. Det är givetvis svårt för de domare, medarbetare vid socialtjänsten och andra inblandade som måste utreda den bästa lösningen i sådana situationer. Idag vill vi ta upp ett par exempel på hur fördomar kan komma att leda till att beslut tas som kanske inte är rättvisa eller inte ser till det bästa för barnen.

Mamman får fortfarande oftast vårdnaden

Statistik visar att det fortfarande är mamman som oftast får vårdnaden vid en vårdnadstvist. Här måste man dock fråga sig varför. En vårdnadstvist avgörs ofta baserat på vem som har tagit sig mest tid till barnet under uppväxten och därmed kan anses ha den starkaste anknytningen. Hur jämställt vi än tycker att Sverige är på ytan blir det tydligt att äldre strukturer är djupt rotade i samhället när man börjar syna vem som oftast är hemma med ett sjukt barn, vem som slutar tidigare på jobbet för att åka och hämta upp barnen på dagis och så vidare.

Det handlar troligtvis också om förutfattade meningar från myndigheternas sida. Det finns en tendens att tycka att mamman är bättre lämpad som förälder i de fall där det inte klart och tydligt går att säga att en förälder är direkt olämplig (till exempel på grund av missbruk, psykisk sjukdom eller utövande av misshandel). Här finns det fortfarande ett stort behov hos socialtjänst och rätt att rannsaka sig själva och fundera över hur beslut tas. Är de sakligt grundade eller spelar förutfattade meningar om lämplighet in?

När språket brister

Föräldrar med invandrarbakgrund kan ofta känna att det är svårt att göra sin röst hörd i rätten då språket helt enkelt brister. I processer som rör vårdnad och barn spelar de personliga utsagorna en stor roll och personer med invandrarbakgrund känner sig ofta förfördelade då de tvingas uttrycka sig på ett språk som de inte behärskar till 100%. Att begära in en tolk när man redan kan en viss mängd svenska kan vara svårt att få beviljat.

Att ta hjälp av en jurist som har kunskaper i andra språk eller som kan ordna med stöd på modersmålet kan hjälpa stort för att förbättra chanserna i en rättsprocess. Det går inte att tydligt se i statistiska centralbyråns statistik om föräldrar med invandrarbakgrund får ensam vårdnad lika ofta som etniska svenskar. Antalet fall per år är dessutom för litet för att dra någon tydlig slutsats. Oavsett hur det statistiskt ser ut så är det viktigt att båda parter får likvärdiga chanser till en rättvis bedömning av lämpligheten som vårdnadshavare.

Barnets rätt till båda kulturerna

Ett barn som har vuxit upp med inflytande från två kulturer kan extra starkt känna sig rotlöst om den ena halvan rycks bort då vårdnaden tilldöms den ena föräldern. Här är det viktigt att samhället gör sitt för att se till att ett barn får ha fortsatt kontakt med båda kulturerna. Om det är omöjligt med fortsatt umgänge med den ena föräldern kan det till exempel möjliggöras genom att träffa andra släktingar eller att tillåtas delta i föreningsliv, sport eller liknande som ger en anknytning. Det finns annars risk för att barnet halkar in i intoleranta strömningar och dras till rörelser som förespråkar segregering, särskilt om en förälder baktalar den andra förälderns kultur och bakgrund.

Viktigast av allt – barnen ska ha rätt att säga sitt och bli hörda vid en vårdnadsvist. Genom att lyssna på hur de känner sig och ser på saken ökar chansen för att hitta en lösning som fungerar.

Drivs med Wordpress & Tema av Anders Norén